Under 1980-talet drog en Russellfeber genom teatervärlden. Den engelske dramatikern Willy Russell slog igenom stort med pjäserna Blodsbröder, Timmarna med Rita och Shirley Valentine. Samtliga nådde snabbt och med framgång Göteborgsscenerna.
Det är pjäser som skildrar samtida klassklyftor och könsförtryck med en blandning av krass klarsynthet och varm, inkännande humor. Särskilt rollerna Rita och Shirley erbjuder mogna skådespelerskor stort, annars alltför sällsynt, utrymme på scen. Populariteten, påspädd med priser och filmatiseringar, har bestått genom åren. Det har, tyvärr, mycket av de konflikter som pjäserna bygger på också gjort. Särskilt om vi skrapar på ytan och följer Russell ner i de existentiella djupen. Det gör Maria Lundqvist, som spelar titelrollen i Shirley Valentine i Maximteaterns uppsättning, som nu har nått Göteborg och Stora teatern.
Hon bjuder på en storartad kväll. Att Lundqvist är en skådespelare som behärskar soloformatet som helkväll har hon redan visat, inte minst i sin show Blottad som hade premiär på Lorensbergsteatern 2011. Här briljerar hon igen. Totalt, i Shirleys alla lägen. Likt ett djur i bur går hon sina upptrampade stigar i scenografen Lars Östbergs trista kök. Allt är välordnat, Maria Lundqvist putsar spisen, byter dukar och rättar till stolar med den 52-åriga hemmafruns inympade rutin. Hon fyller vitvinsglaset däremellan. Och har bara köksväggen att prata med. Det känns i rörelserna hur trångt det är. Världen har krympt och tiden, nej, hela livet har stannat för den här kvinnan.
Förväntningarna på komedin är höga, skratten bubblar i Stora teaterns salong så fort skådespelaren visar sig. Men snart lägrar sig också den djupaste tystnad. Maria Lundqvist har dynamiken helt i sin hand, både rollens och publikens.
Regissören Edward af Silléns låter henne omärkligt byta väggen mot publiken, vi blir den åhörare Shirley behöver för att kunna pröva sina tankar. Men spelet blir aldrig insmickrande. Regin värnar om detaljer och pauser och skådespelaren utnyttjar det med suverän tajming. Lika snärtigt som hon fyrar av en fyndig replik, kastar hon med hisnande allvar ner Shirley i självförtroendets svackor. Det är teater som berör på djupet, även om den fångar in oss med skratt.
Än en gång höjer Willy Russell temperaturen med Maria Lundqvist övertygande spel. Inte ett spår sentimentalt, bara med stor inkänning gestaltar hon Shirleys mognande självinsikt. En kvinna som äntligen förmår bryta upp och själv välja vilken mark hon vill ha under fötterna.
Shirley Valentine av Willy Russell
