F1 Boxenstopp I, 2007.
F1 Boxenstopp I, 2007.

Louisiana | Andreas Gursky

ANNONS
|

I många av den tyske fotografen Andreas Gurs­kys monumentala bilder skulle man kunna tala om ett Bruegel-perspektiv, men kyligare: distanserade överblickar från stor distans eller hög höjd som reducerar de mänskliga sammanhangen till termitstackar, myrsamhällen.

Hans mest efterhängsna bilder handlar om mängder, upprepningar, strukturer, serialiteter, vare sig det rör om transparenta kontorsskrapor med ett myller av anställda eller börsen i Tokyo eller de nyproducerade avlastade bilarna i Salernos hamn. Bilderna slår ett upplevelsespann mellan det färgglatt festliga som varje motståndslös överblick kan erbjuda och det skrämmande i allt som kan förses med prefixet ”mass-”: masskonsumtion, massproduktion, människan som socialt och biologiskt predestinerad massvarelse.

ANNONS

Det är perspektiv som är helt beroende av den fotografiska storskalighet som blev tekniskt möjlig först under åttiotalet och som nu dessutom får understöd av digitala processer. Formatet är nog också förklaringen till att Moderna museets stora Gurskyutställning för ett par år sedan blev en besvikelse, trots generositeten i bildmängden (”samlade verk”): de småskaliga kopiorna erbjuder inte den växling av distanser och synpunkter (bokstavligt talat) som Gurskys bildtänkande förutsätter. Spelet mellan monumentalt och småskaligt på Louisianas utställning ger betydligt större utdelning.

Helheten i den första anblicken av en stor c-kopia eller utskrift (utställningen bjuder på båda, beroende på produktionsår) är ofta överväldigande men väcker samtidigt den nyfikenhet som gör att man snart trycker näsan mot tavelglaset, som den smålöjlige konstbetraktaren i Daumiers litografi. I växlingen från makro- till mikroperspektiv lösgör sig samtidigt skeenden som förvandlar det storslagna till det oväntat intima, som i Tour de France från 2007 eller förortsfasaden i Montparnasse från 1993: genom myllret eller den monotona strukturen ser man också in i det enskilda, individuella – samtalet, relationen. Den sistnämnda bilden bygger för övrigt på exponeringar från två skilda kamerapositioner som skarvlöst sammanfogats, något som motivets plana frontalitet möjliggjort.

Andra bilder är beroende av andra trick. Kanske skulle man kunna kalla Gursky ”sublim realist”, men som fotograf har han inget entydigt förhållande till det dokumentära. Ien film som visas i anslutning till utställningen skildras ingående tillkomsten av en bild från omklädningsrummet i en kolgruva, Hamm, Bergverk Ost: flera olika fotografier från flera olika besök sammanfogas digitalt och efterbearbetas, men bara i syftet att återskapa Gurskys intryck av platsen. Det är svårt att inte associera till en målerisk process. Inte bara för att det rör sig om ett tänkande i skikt, urval och ljus, inte bara på grund av mängden ”skissmaterial” i form av polaroidbilder och lågupplösta digitalfoton. Också tidsåtgången har måleriska proportioner: här finns inget fotografiskt ”ögonblick” i vanlig bemärkelse.

ANNONS

Att beskriva Gursky i termer av ett Bruegelskt myller är trots allt lite väl förenklande, även om fler likheter faktiskt finns, till exempel i dragningen till leken och spelet, som blir exponeringsytor för det mänskliga och sociala: de många islekarna hos Bruegel, cykling, Formel 1, skidåkning hos Gursky. Men hos Gursky känner man också den ständiga närvaron av ett abstrakt tänkande, inte minst synligt i hanterandet av det tomma: den blinda cementfasaden vid motorvägen, Pradas minimalistiska utställningsmonter ... eller Rhen (denna mytologiskt och nationalistiskt så tungt belastade flod) som rätlinjigt och liksom anonymt flyter mellan de grönmonokroma grässlänterna, som i en amerikansk ”colour field”-målning. Bilden är vacker men samtidigt kuslig. En konstnär som Louisiana ställde ut för drygt ett år sedan, Anselm Kiefer, har gjort många bilder på temat Rhen, på en av dem finns en doppvärmare fastklistrad! Men knappast något kan värma det Rhen som här flyter fram, i tomheten, utan historia och definitivt utan Rhendöttrar.

Född i Leipzig 1955.

Fotograf, känd för sina enorma bilder, ofta skapade av flera bilder som lagts tillsammans.

Gurskys fotografi 99 Cent II Diptychon från 2001 blev det hittills dyraste fotografiet någonsin då det 2007 såldes för 3,3 miljoner dollar.

Visades på Moderna museet 2009.

ANNONS