Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Louise Zeuthen, | Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger.

Louise Zeuthens biografi om Suzanne Brøgger är en hisnande läsning, spännande som en bättre roman, skakande som en närgången dokumentär, skriver Lisbeth Larsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Louise Zeuthen,

Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger.

Översättning Urban Andersson

Norstedts

Det var i början av 70-talet. Hon ville befria oss från kärleken och blev en ikon för den fria sexualiteten.

Suzanne Brøgger har vid det här laget ett imponerande och omfattande författarskap bakom sig. Hon lever sedan flera decennier tillbakadraget med make och barn. Men det är som om man inte kan tänka sig henne utan debutbokens sexuella frigörelseproklamationer.

Fräls oss från kärleken passade som hand i handske in i 60- och 70-talens sexuelle frigörelsepolitik. Vi som var unga då läste den med ett allvar och engagemang som i mycket kan förklaras av tidsandan. Det intressanta är att så många feminister fortsatt att göra det.

Det är också denna bok som laddar Louise Zeuthens smått sensationella biografi om Suzanne Brøgger. Hon avslöjar inga hemligheter, det har Suzanne Brøgger redan gjort. Men hon visar på de personliga omkostnader som föregick boken och de den orsakade.

Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger är en hisnande läsning. Spännande som en bättre roman. Skakande som en närgången dokumentär.

Titeln kan förefalla lite underlig. En kruka, var hon en kruka? Nej absolut inte i den mening vi svenskar ibland lägger i ordet. Feg har hon aldrig varit. Man skulle snarare säga att hon led av en stor dos övermod när hon som ung ställde sig själv, sin kropp, sitt intellekt och sin penna i den fria kärlekens tjänst.

Men Zeuthens utgångspunkt är ett citat av Brøgger själv, där hon definierar krukan (och sig själv) som ”en affekterad person som gör sig endast bemärkt genom sin yttre form”, ett tomt kärl som är ”väldigt praktisk för i det kan människor stoppa ner allt det som ingen vill kännas vid eller veta av”. För att vi inte ska missa poängen återkommer Zeuthem till citatet på bokens sista sidor. Krukan är, skriver hon här, också bra att lägga saker och ting i så att man kan ge dem vidare. Det är ett kärl för kommunikation och även bra att plantera något som ska växa i.

Som en karaktäristik av Suzanne Brøgger är det naturligtvis helt riktigt. Hon blev en behållare för tidens drömmar om sex och kvinnor. Det som gör Zeuthens biografi om henne så skakande och intressant är emellertid inte beskrivningen av krukans vackra yta och problematiska innehåll utan berättelsen om hur den drejades.

När Suzanne Brøgger bad Louise Zeuthen att skriva en biografi om henne öppnade hon dörren till hela sitt privata arkiv och gav henne fria händer. Men med ett förbehåll: Hon fick bara skriva om de första fyrtio åren av hennes liv. Hennes man och barn fick inte förekomma.

Det beklagar Zeuthen och många av de danska kritikerna, men jag menar att det snarare visar den klokskap som trots allt alltid varit Brøggers. Det är inte omvändelsen från ett fritt polygamt liv till ett monogamt inom äktenskapets ramar som är det intressanta med Brøgger. Som hon humoristisk sagt någon gång har de flesta genomgått denna process, men hon har åtminstone gjort det i rätt ordning. Som den noggranne läsaren av hennes böcker kunnat se har det också hela tiden, till och med i Fräls oss från kärleken, funnits en beredskap för det liv hon till slut valde.

Det mest intressanta är hur Suzanne Brøgger blev ”Suzanne Brøgger”. Vad var det för drivkrafter, erfarenheter, drömmar och önskningar som gjorde henne till detta konstverk, denna kruka för våra drömmar – och även mångas hat?

Zeuthen har lyckan att kunna berätta det med Brøggers egna ord. Hon har klippt och klistrat ur Brøggers brev och dagböcker och fogat samman en rad delar. ”Mor”, ”Far”, ”Den franska förbindelsen” och så vidare. I en del sektioner som ”Frigörelsesymbol” har hon bara lagt fotografier. Det är drastiskt men mycket effektivt. Boken formar sig sålunda till ytterligare en del av den Brøggerska följetongen om livet, sexualiteten och kärleken. Dess längsta och mest drabbande avsnitt är avgjort det som behandlar hennes relation till den franske diplomaten Philippe Baude. Den inleddes i Bangkok när hon var sjutton. Hennes styvfar, som arbetade för WHO hade blivit förflyttad dit, och Baude var en dominerande figur i den västerländska överklasskolonin. Han var också en drivande kraft i det sexuellt frigjorda och libertinska liv som gruppens inre cirkel förde.

Allt var fritt, utom tvånget att vara fri. Och den unga Suzanne skriver först lite distanserat i sin dagbok: ”Det finns inga krav så länge du tänker som en fri person och som du har lust till, och tar ditt ansvar. Allt. Och bara dessa krav (till kvinnor): Du måste tycka om att älska med män såväl som kvinnor. Du kan inte ha behå. Du kan inte ha underbyxor. Du ska vara vacker. Du ska älska att älska.” Men snart är hon helt indragen i den allvarsamma leken och gör sig villigt och målmedvetet till Baudes adept. Han blir hennes ”mäktige herre” och hon hans ”slav”. När hon flyttas hem till Danmark för att genomföra sin gymnasieutbildning på internatskola fullföljs utbildningen via en intensiv brevväxling. Zeuthen citerar flitigt och man kan följa hur den unga och bitvis väldigt olyckliga Suzanne Brøgger successivt tar på sig att vara Baudes drömbild av en kvinna och förvandlar sig till den myt hon blivit.

Scriptet fanns redan – i boken om den sexuellt omättliga Emmanuelle, som blev världens mest framgångsrika mjukporrfilm samtidigt som Suzanne Brøgger skrev Fräls oss från kärleken. Emmanuelle utkom anonymt 1959 och sades länge vara skriven av Baudes hustru, men mycket talar för att det var han som skrev den.

ÄMNET

Louise Zeuthen (född 1970) är lektor på Institutet för nordiska studier och språkvetenskap vid universitetet i Köpenhamn. Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger är hennes första bok. Biografin fick bara handla om Suzanne Brøggers första 40 år, men i övrigt hade Zeuthen fria händer och tillgång till hela hennes privata arkiv. Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger blir ytterligare en del av den Brøggerska följetongen om livet, sexualiteten och kärleken, skriver Lisbeth Larsson i sin recension.

SKRIBENTEN

Lisbeth Larsson är professor i litteraturvetenskap och medverkar regelbundet i GP. Hon recenserade senast Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939–1945.