Lotta på Liseberg | Måndag

ANNONS
|

Regnar det på Lotta på Liseberg-premiären? Sover påven på rygg? Strilandet är lika självklart som den ojämna nivån på artisteriet. 2015 som alla andra år.

Nu hör det ju i och för sig till saken att vi befinner oss i arktiskt klimat och inte ska vänta oss för mycket. Men vore det verkligen för mycket begärt att få uppleva en enda Lotta på Liseberg-premiär utan sydväst?

Tydligen.

Men okej: SÅ farligt är det inte denna ändå rätt ljumma måndagkväll då Lotta dammar av allsångshäftet och bjuder på 90 minuter strömlinjeformad och tv-anpassad underhållning från Stora scenen.

ANNONS

Till en början i alla fall.

Lagom till det att Mia Skäringer tar emot Lisebergsapplåden och sjunger Håkan Hellströms Du kan gå din egen väg så fullkomligt öser det ner. Mias sång är för övrigt både det bästa och mest otippade som händer under denna premiär.

Det sägs att man inte ska laga det som inte är trasigt och uppenbarligen är detta en paroll som Lotta Engberg och gänget följer till punkt och pricka. Om vi sett och hört det mesta förut? Japp. Om det funkar? Absolut. Bortsett från den Lasse Berghagen-skrivna ompaompa-dängan som signaturmelodi så är det karbonpapper på allt från dekor till husband, manus och gästnivå. Nanne, Brolle och The Boppers välter ölstinna folkparker men har förtvivlat svårt här och Jon-Henrik Fjällgrens jojk är än mer poänglös utan Melodifestivalens feta produktion. Mariette sjunger sin nya ”hit” och Avicii-rösten Andreas Moe är gott bevis på att gästbokarna alltför lätt fastnar i skivbolagens trålnät.

Nej, istället är det allsången, bandet och Lotta själv som håller 2015 års Lotta på Liseberg-premiär under armarna. Rutinerat, skickligt och med stor värme guidar Lotta och orkestern oss igenom en väl avvägd provkarta av svenska sångklassiker. Och när farbrorn i regnponcho får sjunga refrängen till Kärleken är evig så är det nästan värt ett litet ösregn.

ANNONS
ANNONS