De spelar och spelar. Dansband, indierock, schlagers och allt möjligt.
På måndagen var bandet den verkliga behållningen. Utan dem inget Lotta på Liseberg.
Vi har kommit så långt in i Lotta på Liseberg-säsongen att allt börjar kännas som en enda lång dejá vu. Allsång till Leva livet, är det säkert att vi inte sjungit den förut? Inte bara en utan två gånger? Jag vet ärligt talat inte, allt snurrar.
Därför tänkte jag passa på att reprisera mig själv en smula och återigen snacka lite om vilket fenomenalt band som Liseberg skaffat åt Lotta. ”Världens bästa orkester” som Lotta så passande introducerade dem. Så fantastiskt mångsidigt, lyhört och skickligt. Och kanske framförallt: helt chose- och stajlfritt. De bara spelar låtarna på bästa möjliga sätt oavsett om det handlar om modern house eller 50-talsschlagers.
På måndagen hade de en synnerligen lyckad afton där de fick toppa med att, i en paus naturligtvis, sätta rejäl fyr på Love Antells Pokerkväll på Vårby gård. Storbandsindie! Jag är säker på att Love trivdes som fisken.
I övrigt? Inte mycket att skriva hem om. Sommarunderhållning på tomgång där nämnde Antell i alla fall lyckades få med sig publiken. Något som vare sig Ace Wilder eller Lasse Kronér, i varsin ”i marginalen”-låt, hade förutsättningar att göra.
Och om 20 år, om Liseberg eller för den delen TV4 fortfarande är sugna, så är det mycket möjligt att det är Elisa på Liseberg som tagit över. Lill-Lotta hade gjort jobbet med bravur.
Publik: Klart tunnare i leden jämfört med tidigare julimåndagar. Är semestertiderna över nu? Eller var det vädrets fel?
Bäst: Bandets insats i Pokerkväll på Vårby gård var inte långt ifrån de amerikanska talkshow-orkestrarna.
Sämst: Ace Wilders låtar är verkligen inget vidare. En klassisk one hit wonder? Busy doin’ nothin’ funkar som allsång i alla fall.
