Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Liv Strömquist.

Liv Strömquist sparkar uppåt, höger och inåt

Det är smart och roligt och Liv Strömquist lyckas ännu en gång, nu med seriealbumet Uppgång & fall, skriver Bella Stenberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Seriealbum
Liv Strömquist
Uppgång & fall
Galago

Ett seriealbum om kapitalism, klass och fördelningen av pengar framstår på pappret kanske inte som särskilt kul. Inte ens jämfört med ett serier om låt säga kvinnor som levt ihop med berömda historiska män, det heterosexuella parförhållandets känsloekonomi eller mens. Liv Strömquist, som allt mer framstår som en av samtidens skarpaste svenska tänkare, får allt det där att bli humor och politisk satir. 

LÄS MER: Liv Strömquist blir hedersdoktor

Med Uppgång & fall får hon mig att skratta, lära mig nya saker, tänka vidare och vända en kritisk blick inåt. Vad mer kan en begära?

I första kapitlet frågar hon varför vi söker mindfulness i österländska läror när vårt västerländska kapitalistiska system är så totalt historiskt överlägset när det gäller att leva i nuet? Hon illustrerar med finansmän som är sjukt bra på att vara i nuet och välja glädje, Carl-Henric Svanberg som var styrelseordförande för BP när oljeutsläppet i Mexikanska golfen skedde, ordförandeproffset Sverker Martin-Löf och Per-Olof Eriksson, tidigare vd på Sandvik. Ingen av dem bekymrar sig det minsta om global uppvärmning – Eriksson lyckas till och med kalla koldioxid för ”livets gas”.

Bitarna faller på plats

Tecknarstilen känns igen och som vanligt är Strömquist påläst och hennes rutor faktaspäckade. När hon slagit in sin poäng drar hon den gärna ett varv till i en övertydlig absurdism. 
Hon undersöker ryskamerikanska Ayn Rand, vars bok Och världen skälvde som så många högerpolitiker inklusive Centerns Annie Lööf har som sin bibel och favoritbok. När hon upptäckler att Rand var ”tjackpundare” (hon fick benzedrine på recept) faller bitarna på plats.

LÄS MER: Liv Strömquist tänker på dig. | Konserthuset, onsdag

Hon psykoanalyserar Chris O’Neill, hans kärlek till pengar och prinsessan Madeleine, och letar fram en diagnos för människor som är sjukligt beroende av pengar, affluenza (kort sagt är det ibland synd om extremt rika människor som förväxlar pengar med kärlek). 

Moralism istället för politik

Hon sparkar inte bara uppåt och åt höger, utan ger även sig själv och andra ”mediahuvuden” en känga, hon diskuterar klass, intersektionalitet och privilegier. I albumets viktigaste kapitel Göra rätt riktar hon ljuset på vänsterns problem. Bland annat genom att konstatera att även om att allt på ett sätt är politiskt, så kanske det finns vissa saker som är mer politiska? Som handelsavtalet TTIP jämfört med deltagarfördelning i På spåret. Hon menar att det finns många som ägnar sig åt moralism istället för politik, och vars politiska handlingar har mycket begränsad förändringspotential (som att dela länkar på Facebook, oops) istället för att på riktigt arbeta för förändring. Som positionerar sig mot något hellre än att samlas kring ett enat mål. För att förklara varför använder hon sig bland annat av Nietzsche och statsvetaren Wendy Brown och deras tankar om slavmentalitet och hur progressiva krafter som tappat tron på att ett alternativ till den rådande ordningen påverkas.

LÄS MER: Liv Strömquist lyfter ödesfrågor

Det är tydligt att Strömquist hoppas att vänstern ska förenas och börja innesluta istället för att tjafsa och peka finger. 

Om inte det sker har hon i alla fall lyst upp den mörka samtiden ännu en gång med sin smarta humor.