Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Liv Strömquist lyfter ödesfrågor

I sitt nya album vill serieskaparen Liv Strömquist lyfta det hon ser som mänsklighetens ödesfrågor. Sitt kändisskap och den växande läsekretsen vill hon bara tänka bort. Att försöka vara bred och "göra det som alla kan high-fiva på" är det sista hon vill.

- Det är min mardröm att göra sådan satir, det skulle vara fruktansvärt.

Hon kan bara utgå från vad hon själv tycker är kul, säger hon. Då blir det, som nu i nya albumet "Uppgång och fall", ämnen som klimathot, nyliberalism och klassklyftor – plus en rejäl sågning av den svenska vänstern.

Det är så hon alltid har jobbat och hon har slagits av att det som intresserar henne också verkar intressera väldigt många andra, ibland till hennes förvåning.

- Människor är ändå ganska lika, tycker jag att man märker.

Ett forskningsprojekt

Varje album är ett eget forskningsprojekt, där hon samtidsspanar, väver in kändisar, nyhetsklipp och tung, akademisk forskning i en ganska skruvad serievärld. Förarbetet pågår i många år och hon har alltid flera grytor kokande samtidigt, men vet själv aldrig vilka av dem som i slutänden ska kunna bli färdiga album.

Hon får ofta frågan om målet med serierna är att förändra världen.

- Jag känner inte så själv. Det jag hela tiden strävar efter är att göra bra satiriska serier som är intressanta att läsa. Det är ett tydligt mål, jag vill göra bra verk.

"Så jäkla kul"

Arbetslyckan, "att det är så jäkla kul", är hennes drivkraft när hon grottar ner sig i djupa och svåra ämnen i studion på Möllevången i Malmö, som hon delar med serietecknarkollegorna Sara Granér och Sara Hansson. Hon har hållit på sedan hon var liten och är säker på att hon kommer att fortsätta tills hon inte längre kan hålla i en penna.

Parallellt med serieskapandet medverkar hon regelbundet i två olika poddar och tidigare i år gjorde hon också tv-debut, då hon tillsammans med Horace Engdahl gav sig ut på en klassisk bildningsresa i Europa. Det är klart att det påverkar henne att hon blir alltmer etablerad, respekterad och känd, men hon har svårt att sätta fingret på hur.

- Det kan ju absolut kännas så att man inte vill angripa folk lika mycket som jag kanske gjorde i början, för det känns mer som att man slår uppifrån när man är mer etablerad och själv ingår i kulturvärlden.

Hon ser sig inte som en del av den svenska vänstern, men bryr sig helt klart om hur det går för vänstern och hon tycker inte att det går särskilt bra. Hon pekar på hur rikedomar koncentreras, hur den globala finansmarknaden expanderar och hur sjukvård och skola i Sverige i allt högre grad styrs av marknadskrafter.

- Om man ser på hur det går för idén om social jämlikhet så har det inte gått så bra.

Saknar visionerna

I den svenska samhällsdebatten saknar hon det visionära och de djupgående analyserna. I stället är alltför mycket känslodrivet och inriktat på normer, anser hon. Det blir större diskussion om vad som utspelar sig i kulturvärlden än om det som händer på finansmarknaden.

- Arenan för att diskutera sociala orättvisor har blivit kulturiserad, eller vad man ska säga. Man tänker sig att samhällsförändring ska ske genom normförändring inom den typen av verksamhet. Jag tror att samhällsförändring också måste vara att man fördelar ekonomiska resurser.

Vänstern har hamnat snett, förmodligen på grund av uppgivenhet, och ägnar sig alltmer åt en dömande moralism i stället för politik, anser Liv Strömquist. I sitt album citerar hon Bertolt Brecht:

"I stället för att bara vara goda, sträva efter att frambringa ett tillstånd som gör godhet möjlig, eller ännu hellre – gör den överflödig".