Lill Lindfors blickar gärna bakåt

Hon avslöjar att det kan bli en historia om Cornelis och kanske lite Bob Dylan. Lill Lindfors gästar Göteborg och Villa Belparc ikväll och med sig har hon en god vän från Uruguay, bland annat.

ANNONS
|

–Är det danskväll? Det hade jag ingen aning om! säger Lill Lindfors vänligt bekanta röst i telefonen.

Jag har just frågat henne om upplägget för ”danskvällen med Lill Lindfors” på Villa Belparc i Slottsskogen i kväll. Hon finner sig dock snabbt, skrattar, säger att det är säkert något hennes spelkamrat Claes Crona vet mer om, undrar lite över lokalens beskaffenhet och säger att ”det kan vi nog göra något roligt av”.

–Det ska bli jätteroligt att komma till Göteborg igen, det var väldigt längesedan. Det kommer att bli lite blandat, latin, jazz, visa, så gör jag några prator också. Det känns extra roligt att ha med saxofonisten Hector Bingert, han är från Uruguay och har flyttat tillbaka dit, men är på besök så han är med oss och spelar.Sedan nämner hon noga alla musikerna i bandet, det är viktigt. På gitarr Mats Norrefalk, Hans Backenroth på bas, Jocke Ekberg på trummor och så Claes Crona då, på piano.

ANNONS

Lill Lindfors behöver knappt någon presentation. Hon flyter snarare fram som en självklar del av det svenska musiklivet genom generationer, från dem som förälskade sig till hennes Du är den ende i mitten av 60-talet, bossanovade sig ihop med henne vid en radio som stod på och tänkte att en man i byrån vore perfekt, tappade hakan när hon tappade kjolen i Eurovisionfinalen 1985, drömde om ett glittrigt fodral som hennes i alla tv-shower på 80-talet – ja, ända fram till dem som upptäckte henne bredvid Agnes i Så mycket bättre 2013.

Spelar du fortfarande dina gamla låtar, de som älskats mest som Du är den ende till exempel, eller har du tröttnat?

–Jag lägger inte alltid in dem i programmet. Jo, Musik ska byggas utav glädje brukar jag lägga in som finalsång och Så skimrande. Men efteråt brukar folk få önska låtar, och då är det klart att Du är den ende är mycket önskad. Uppenbarligen har den varit betydelsefull för många. En man i byrån och Han går som en karl är det många som önskar också.

Hur gör du för att lära in nytt material?

–Man har ju stor hjälp av rim och rytm i musiken. Men jag har också ofta gjort så att jag ritar något vid sidan om texten för att minnas den. Jag har fotografiskt minne och ritar jag då en strand eller ett hus, om det nu handlar om det, så minns jag bättre. Det kan se lite knäppt ut när man ser det. Det är samma sak om jag gör monologer, då illustrerar jag dem. Problemet är om någon renskriver, det har hänt, då blir jag helt vill. Men jag märker ju också en skillnad med åren. Det är inte lika lätt längre att lära in nytt, det tar längre tid för hjärnkontoret.

ANNONS

I Så mycket bättre var det tydligt att de andra såg upp till dig, samma sak med Sven-Bertil Taube nu senast, med all rätt. Hur känns det att vara den som alla ser upp till?

–Det är lite overkligt. Det är förstås väldigt roligt och fantastiskt, men jag lever i min verklighet, jag gillar normalt umgänge. Det finns något overkligt i det att någon känner till mig utan vi mötts. Det är inte så lätt alltid att hantera.

Vad betydde det för dig att vara med i Så mycket bättre?

–Jag ökade på min yngre publik. Det känns mycket bra med 22-åringar som vill ta selfies med mig!

Du har gjort en del teater under de senaste åren, senast Fräulein Schneider i Cabaret på Stockholms stadsteater, berätta om det!

–Åh det var en underbar roll, en drömroll, så mångfacetterad. Och så fick jag spela mot Johan Rabaeus också, som jag beundrar så. Det blev så bra, bland det roligaste jag gjort, så bra att jag funderade på om jag kanske skulle sätta punkt för min karriär där och då.

Vad händer musikaliskt framöver för dig?

–Det stora jobbet jag skulle vilja göra är att gå igenom alla videoband, jag har dem i kartonger, säkert 500 tv-program så jag får skaffa en apparat och gå igenom dem. Och fotografierna. Jag jobbar ju hela tiden med framförhållning, allt sker här och nu. Men jag måste gå igenom också mitt tidigare liv och se vad jag kan göra av det här. Jag tänker att det kan bli någon form av artistiskt avslut.

ANNONS

Har du alla de här grejerna hemma?

–Jag har det i ett lager. Ja, det är det jag ska bli, lagerarbetare. Jag ska göra en självinventering.

Fakta: Lill Lindfors

  1. Ålder: 76 år.
  2. Karriär: Lång. Debuterade på Hamburger börs i slutet av 1950-talet. Du är den ende släpptes 1966, som singel.
  3. Bor: i Stockholm och på Öland. ”Sommarhuset på Åland har min dotter tagit över, men jag var där och hälsade på nyss. Jag tar morgondopp från de röda klipporna där, jag älskar dem. Öland är mer sand.”
  4. Aktuell: Sjunger i Villa Belparc i kväll, som en del av Göteborgs stads Sommarunderhållning.
ANNONS