Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Leo Tolstoj | Ivan Iljitjs död

Leo Tolstoj | Ivan Iljitjs död

Ivan Iljitjs livs historia var lika enkel och alldaglig som den var fruktansvärd. Håkan Lindgren har läst Tolstojs klassiker i Bengt Jangfeldts nyöversättning.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Leo Tolstoj

Ivan Iljitjs död

Översättning: Bengt Jangfeldt

Modernista

Bakom den här recensionen finns ett sammanträffande av det slag man bara måste ta vara på. En kompis jag inte träffat på länge berättade om en bok som gjorde stort intryck på honom när han var ung. Den innehöll en mening som grep honom omedelbart: ”Ivan Iljitjs liv var enkelt, vardagligt och fasansfullt.

Det var en fantastisk mening tyckte jag också, och sökte upp boken. Det visade sig att den just har kommit i svensk nyutgåva, översatt av Bengt Jangfeldt (välkänd för alla Majakovskijläsare). Hos honom lyder meningen ”Ivan Iljitjs livs historia var lika enkel och alldaglig som den var fruktansvärd.”

Ivan Iljitj Golovin gör karriär som hög jurist i 1880-talets Ryssland. Han är anpasslig och respektabel. När jag läser eller ser på film gör jag mig lite för ofta skyldig tilltanken ”Så där dramatiskt hade det inte gått till i verkligheten.” I den här 66-sidiga berättelsen gör Tolstoj tvärtom. Han tonar konsekvent ner varje händelse. Ivan Iljitjs svek är små, odramatiska, verkar vara fullt uthärdliga för honom själv och omgivningen. Och så går livet.

Till och med den sjukdom han drabbas av verkar först inte vara så allvarlig, även om den är smärtsam. Hans äktenskap har varit dåligt, men han har skaffat sig ett förhållningssätt för att uthärda det: distans, arbete, manliga vänner. När han är till besvär för att han är döende återkommer samma formulering: nu skaffar sig familjen ”ett bestämt förhållningssätt” för att hålla distans till honom.

Ytterst långsamt drar Tolstoj åt skruven, stegrar smärtan fram till den insikt Iljitj värjer sig mot – att hans liv har varit ett enda långt svek. I kort referat kan det låta som en moralpredikan, men Tolstoj, som var djupt troende, predikar inte: han är iakttagande och inlevelsefull. Litteratur är att skriva större än sina åsikter.