Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Lennart Sjögren: Anteckningar om bilder

Att läsa Lennart Sjögrens essäer om bildkonst gör det lättare att andas.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

En liten platt grå bok med en svartvit reproduktion av Peter Bruegels Jägare i snö på omslaget. Hoppas boken inte försvinner i mängden.
Lennart Sjögrens Anteckningar om bilder innehåller texter som varit publicerade mellan 1983 och 1998. Från Malevitj vita kvadrat till Margareta Lintons färgstarka dukar. Några nedslag i den klassiska konsten men fokus på svenskt 1900-tal. Lennart Gram, Åke Göransson, Per Lindekrantz.
Den inledande essän, kallad "Bilden", är som en lång bevisföring för det omöjliga i att beskriva och analysera bilder. Ingen kan äga en bild, är en tes Sjögren driver. Allt väsentligt utspelar sig som ett samtal mellan betraktaren och väggen.
Jag glömmer nästan att titta på fotografierna av de omskrivna verken. Inte för att fotona är svartvita och suddiga utan för att texten paradoxalt nog gör bilden obehövlig.
Sjögrens angreppssätt är många. Han ser hela tiden nya sammanhang och omprövar sin ståndpunkt. Andy Warhols upprepning av cocacolaflaskor har tidigare inte väckt intresse, men plötsligt upptäcker han något i monotonin som leder tankarna till Mondrian, men även till barndomens glesbygdsvintrar.
Det han skriver om konstkritikern och författaren Ulf Linde kunde passa på honom själv: "Man behöver inte som läsare, åskådare vara ense med honom i hans värderingar. Men han skapar ofta en aha-upplevelse hos den som lyssnar; en infallsvinkel man själv inte tidigare observerat …".
Läsningen gör mig nyfiken och upprymd. Det blir lätt att andas, som när man tar av sig en alltför trång tröja.