Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Lars Winnerbäck: "Svensktoppen klingar väl inte superhäftigt"

I sommar släpper Lars Winnerbäck sitt nya album Granit & morän och ger sig ut på en sommarturné.

Hallands Nyheter har träffat Lars Winnerbäck för en exklusiv intervju. 

En av Winnerbäcks närmaste vänner är förre falkenbergaren och tidigare HN-medarbetaren Mathias Gurestam. Han var den som tog Winnerbäck till Falkenberg för åtskilliga spelningar på pubar, gator och hemma hos folk under ett par år i mitten av 90-talet. Han var även med och startade skivbolaget Elvira Records som gav ut Lasses två första album. 

De första spelningarna var med punkbandet Snoddas men när de splittrades började Winnerbäck åka ner och göra egna spelningar eller tillsammans med någon kompis från Linköping.

Vi ber Mathias berätta om minnen från den här tiden och plocka fram några gamla bilder. Så vi träffas hemma hos Mathias på Södermalm och Lasse erbjuder sig att sitta med. Annars ger han i princip nästan aldrig några intervjuer sedan femton år tillbaka.

MG: – Vi träffades första gången i Linköping på nyårsafton -92. Jag var sedan några år kompis med Tomas Öhman som var trummis i Snoddas, bandet som Lasse spelade med då.

Cirka två veckor senare hade Mathias ordnat en spelning åt Snoddas i Falkenberg.

MG: – Det blev faktiskt tre gig samma dag. Först en akustisk spelning i gymnasiets matsal. Sedan en på fiket i Lusthuset i början av kvällen. Jag lyckades ordna så att ni fick spela senare på stora scenen också.

LW: – Hahaha. Ja, vi fick ju lite att äta i alla fall för spelningen i matsalen. Jag gjorde ganska många spelningar i Falkenberg då. Ofta var det spontana saker på gatorna. Förutom i Lusthuset var vi mycket på Bånnan (dagens Kings Hill som hette Bon Apetit då) både utanför och inne. Det var inget inträde och vi fyllde upp stället med kompisar. Jag lirade några gånger på Hwitan med.

MG: – Jag har ett minne av att ni spelade en gång på Rådhustorget, i hörnan åt Grand Hotel. Jag gick runt på pubarna och frågade och fick napp ibland. Men den spelning folk talar om mest i dag är nog den då du spelade på stranden. Jag var inte med den gången. Varför minns jag inte. Det var nog Magnus Bengtsson på Lusthuset som ordnade den.

LW: – Ja, honom minns jag. Han hade stort mörkt hår.

Vilken var den roligaste spelningen under den här perioden?

LW: – Egentligen inte någon speciell. Det var själva grejen att åka dit och träffa folk. Vi kände oss så välkomna i Falkenberg och det var lite exotiskt för oss eftersom det var första gången vi spelade utanför Linköping. Anders (Johansson, basisten i Snoddas) hade precis tagit körkort och det blev många långa körningar till Falkenberg.

(Anders ”Ankan” Johansson är för övrigt ena halvan av komikerduon Anders och Måns som medverkat flitigt i tv och radio).

MG: – Första året, 1993, var det ganska mycket lösa grejer. Jag var ordförande i SSU på den tiden och ordnade så att vi bodde i SSU-lokalen i ett hyreshus på Arvidstorpsvägen. Vi hängde mycket där och efter ett tag hade det spritt sig lite att nu är ni i stan. Det var lite så att folk satt och väntade att ni skulle ta fram gitarrerna. Du spelade dina låtar och sedan spelade ni lite Snoddas-låtar.

Skrev du några låtar under de många vistelserna i Falkenberg?

LW: – Jag skulle önska att det var någon som jag kom på nu. På den tiden spottade jag ur mig låtar. Men jag var inte så mycket själv när jag var där. Vi var ofta väldigt många och det var inte läge att skriva då.

Däremot nämner han hur han sitter bakom Strandbaden i låten ”Jag fattar ingenting” från albumet "Daugava”. Hans minns Falkenbergsåren och Mathias är vännen i sången även om han inte nämns vid namn.

Vad var det som gjorde att du gillade Lasses låtar så mycket?

MG: – Från början var det verkligen texterna man fastnade för. Men melodierna också. Vi blev vänner ganska snabbt och man har vetat vad och vem låtarna handlat om.

MG: – Jag tyckte det var konstigt att inget skivbolag nappat. Det vi kände när vi startade Elvira Records var att han hade en publik i Linköping och vi märkte att folk i Falkenberg också gillade det.

1995 var det farväl Falkenberg för Gurestam och Winnerbäck lämnade Linköping i samma veva. Båda flyttade till Stockholm.

LW: – Det var på din inflyttningsfest på Götgatan som vi startade skivbolaget kan man säga. Vi var mer spontana då.

Förutom Lasse och Mathias var det Filip Adamo och Johan Hägg som drog igång företaget.

Varför fick det heta Elvira?

MG: – Det var du som kom på det.

LW: – Jag minns inte riktigt varför. Tyckte inte att det skulle heta så skivbolagsaktigt eller Stockholmsaktigt. Jag tyckte väl att det var fint helt enkelt.

LW: – Stockholm var betydligt svårare att hitta en publik i än Linköping och Falkenberg. Men det gick ju också så småningom. Där spelade vi mycket på Tre Backar som låg på Tegnérgatan. Ett vanligt ölhak där det fanns ett stort rum med en scen som man hyrde in med eller utan ljud. Vi fick sköta oss själva vilket passade oss otroligt bra.

LW: – I början var det bara kompisar. Till slut blev vi väldigt glada att två var där som vi inte visste alls vilka det var, hehehe. Vi började verkligen från noll.

Mathias var aktiv med att ragga spelningar där med, men hade samtidigt sin journalistkarriär att tänka på. Även Filip och Johan var upptagna på annat håll. Så Elvira Records varade bara i några år och hade inga andra artister även om det flöt in en del demos från förhoppningsfulla band och artister. Efter Lasses första två skivor "Dans med svåra steg” och ”Rusningstrafik" beslutade man sig för att lägga ned.

MG: – Det finns baksidor med att blanda ihop pengar och kamratskap. Ett tag hade vi svårt att prata med varandra och det var lite ansträngt. Vi hade inga jättekonflikter men det bara blev så. Jag höll i ekonomin och när de andra ville göra musikvideos menade jag att det var för dyrt. På den tiden sålde ju plattorna inte särskilt mycket. Det kom ju senare när du slog igenom.

LW: – Hehehe. Ja, du var ekonomisk och vi ville göra videos. Filip sa ”kör, kör” och jag höll med. Det var en tydlig period när vi glömde att umgås med varandra på vanligt sätt.

MG: – Men vi var ju tonåringar och hade nästan inte skrivit några juridiska kontrakt.

Det löste sig genom att Lasse erbjöds skivkontrakt av Universal som hade betydligt större resurser att investera i hans karriär.

LW: – På sätt och vis var det skönt att det var över. Vi fick lite pengar och gjorde en resa till London. Vi hade inget skivbolag längre. Vi hade bara roligt, hehehe.

MG: – Nu kunde vi vara kompisar igen och har varit det sedan dess.

Lasses tredje skiva ”Med solen i ögonen” innebar att fler utanför Linköping, Falkenberg och Stockholm började få upp öronen för den rödhårige ynglingen med det långa håret. Han har genom åren haft sju albumettor på svenska topplistan och fått lika många grammisar. Winnerbäck är dessutom en av landets absolut populäraste liveartister.

I år är det tjugo år sedan du släppte ditt första album, ska det firas på något sätt?

LW: – Ja, det är faktiskt nästan på dagen tjugo år sedan vi hade releaseparty för ”Dans med svåra steg”. Det måste ha varit i maj 1996. Vi kom på det rätt sent och nu håller jag på med nya skivan och turnén. För tio år sedan kom en samlingsskiva med en liten biografi. Nu kanske det är dags att summera de nästa tio åren. Vi får se vad det blir.

Mathias började sin journalistkarriär på HN, fortsatte på Aftonbladet efter flytten till Stockholm och har efter ytterligare några tidningar hamnat som nyhetschef på Ica-kuriren (där han för tillfället är pappaledig).

MG: – Tyvärr är jag allt för sällan i Falkenberg numera eftersom både mina föräldrar och syskon har flyttat därifrån. Men det var en väldigt rolig tid vi hade där.

Winnerbäck har efter riksgenombrottet återvänt och gjort spelningar på Hwitan och Falkenbergs IP.

LW: – Jag har spelat betydligt mer i Varberg efter det. Men de första åren i Falkenberg, -93 och -94 var väldigt roliga, speciellt på somrarna. När vi bodde antingen i SSU-lokalen eller hemma hos dig.

MG: – Ja, det var ju inte så att vi var superaktiva politiskt utan mer ett stort gäng som umgicks.

Men du spelade inte själv något?

MG: – Nej, nej! Jag är så omusikalisk som man kan bli. Snarare har jag nog lite entreprenörsanda och passar mer i bakgrunden.

Lasse tog steget att bli heltidsmusiker vid flytten till Stockholm.

Har perioden i Falkenberg hjälpt dig i din karriär?

LW: – Absolut! Det var nästan de första stegen och betydde väldigt mycket att ha en fast plats utanför Linköping med en publik som gillade oss.

Att han fått en större publik råder inget tvivel om. Duetten med Miss Li ”Om du lämnade mig nu” låg på svensktoppen i över fyra år (239 veckor) och är den låt som legat näst längst på listan någonsin. Det kommer den att förbli eftersom reglerna ändrats nyligen så att melodierna får ligga kvar i maximalt ett år.

Var detta något du ens kunde föreställa dig när du kom till Falkenberg för drygt tjugo år sedan?

LW: – Nej, det hade jag nog inte trott eller drömt om. Svensktoppen klingar väl inte superhäftigt. Nu låter det som att jag infört tidsbegränsningen på listan, hehehe. Och nu ska det bli kul att spela på Stortorget i sommar.