Lars Kepler | Stalker

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Är det någon som tittar?

Var det ett ansikte utanför fönstret? Har du själv förlagt den där ovidkommande prylen … eller har någon tagit den?

Grundtemat i Lars Keplers femte roman Stalker är vardagsrädsla snarare än stalkande. Hur oskyddade vi är.

En kvinna smygfilmas i hemmet, polisen får ett Youtubeklipp, nästa dag hittas kvinnan död.

Mördad med kniv och – det är ju Lars Kepler – med många hugg. Så kommer en film till. Polisen kan inget annat göra än att titta och vänta.

MARGOT SILVERMAN, Rikskriminalpolisens nya expert på ovanliga mördare, är 36 år och höggravid men en boktypisk polis: jobbet kommer före frun och barnen.

ANNONS

Hon tar hjälp av Erik Maria Bark, hypnotisören som gav titeln till Keplers första bok.

Han får fram en viktig ledtråd som får honom att tvivla på sig själv och ljuga för polisen. Det straffar sig, förstås.

Polisen tycks i Keplers värld bestå antingen av supersnutar som Joona Linna eller halvtrött inkompetens, oavsett vilket med större intresse av att följa sin egen agenda än att följa och upprätthålla lagen.

Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril, paret bakom pseudonymen, gör ett välskrivet jobb, det är snabbläst och håller oftast högt tempo. Förkärleken för detaljer är på gott och ont lika stor oavsett om det rör våld, maträtter eller rum och möblemang.

Men något saknas. Något som berör och inte bara skrämmer, samhällskritik eller nutidskommentarer.

Efter att nyss ha läst om hur fastighetsbolag förbjuder hemlösa i sina stationslokaler skaver det när Erik, på väg till ett läger med EU-migranter, tänker på de tiggare som förändrat stadsbilden: ”Erik har flera gånger tänkt att moderna svenskar har förhållit sig oväntat generöst till denna förändring …”

I SLUTÄNDAN BLIR Stalker inget mer än våldsam underhållning – och ändå inte tillräckligt läskig eller underhållande.

Tanken på att vara förföljd och otrygg i hemmet skrämmer förvisso, men förvånansvärt lite annat förankrar boken i verkligheten.

ANNONS
ANNONS