En pusseldeckare som utspelar sig i universitetsmiljö där Shakespeare spelar en viktig roll – det låter som ett (eller flera) avsnitt av Morden i Midsomer. Men så är också Kristina Appelqvist något av Sveriges svar på kommissarie Barnabys skapare Caroline Graham, eller varför inte Dorothy Sayers. Några böcker till och Skövde kommun får ordna guidade turer i Wallers fotspår.
Smultron, bröllop och döden är den tredje boken i serien om talskrivaren och litteraturforskaren Helena Waller som arbetar vid fiktiva Västgöta universitet. När en kollega som är expert på Shakespeare hittas mördad dras Waller snart in i fallet och även i jakten på mördaren. Det är en deckare enligt klassiskt recept där ledtrådarna läggs ut lagom synliga och där läsaren får fundera en del längs vägen.
Waller är en befriande oproblematisk huvudperson som tar ovanligt lite plats och som låter mordgåtan stå i centrum. Appelqvist vandrar mellan ett imponerande antal perspektiv, men man lär sig snart att hålla reda på de många inblandade tack vare välskrivna person- och miljöskildringar.
Den ensamma konstnären, det nygifta prästparet, den ambitiösa litteraturstudenten – alla är människor av kött och blod med en alldeles vanlig vardag. Det är egentligen bara den unga och väldigt hungriga reportern Frida Åberg på Skövde Nyheter som inte känns särskilt trovärdig, vare sig på jobbet eller privat. Så går det inte till, ropar journalisten och den duktiga flickan i mig. Annars är det inte mycket att klaga på, utöver den onödigt intetsägande titeln.
Miljöerna är utmärkta för en deckare av detta slag; småstaden är en perfekt scen och det märks att Appelquist kan sin akademiska värld. Även när utredningen tar oss till Verona kan vi känna dofter och intryck genom Waller och hennes sällskap. Den trevande kärlekssagan är ett fint sidospår i denna lättslukade mysdeckare att ta med på semestern.
