Läsarna får fundera över feminism

Jessa Crispin vill provocera men den som tror att hennes tunna bok ska ge argument mot feminismen tar fel, skriver Bella Stenberg, som har läst hennes bok Därför är jag inte feminist.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det viktiga är ju inte att kalla sig feminist. Det är att göra feminsm. Tänker jag när Jessa Crispin i första kapitlet diskuterar hur själva begreppet feminism har urvattnats. Hur det har blivit något ofarligt som ska tilltala alla. Att det räcker att säga att en är feminist för att en handling ska ses som feministisk. Så enkelt är det ju inte.

Den amerikanska skribenten vill provocera, men den som tror att hennes tunna bok ska ge argument mot feminismen tar fel. Det är just den där mainstreamfeminismen som Crispin inte bekänner sig till. Radikal feminism däremot, den som är farlig och därför behövd, den vill hon se mer av.

ANNONS

Hon svingar vilt, men bland poängerna finns att livsstilsfeminismen (andra skulle säga liberalfeminism) handlar om förverkligandet av individen, inte om kollektivet. Att fokus ligger på representation istället för strukturer. Att det handlar om billiga poänger som att hänga ut syndabockar. Att många kvinnor som fått tillgång till makt assimileras in i patriarkatet istället för att vilja förändra det. Hon är kritisk även till kapitalismen.

Manifestet tycks skapat ur ilska och frustration, och är förmodligen skrivet rätt snabbt. Ibland är jag arg med henne, men nästan lika ofta irriterad på henne, för att hon inte gör jobbet ordentligt. Början finns där, men kritiken är svepande och fördjupande analyser, historieanknytning och framför allt förslag på lösningar saknas. Ett manifest som inte tittar framåt förlorar mycket kraft.

I sista kapitlet tröstar Crispin sin läsare: ”Du gör inte feminism på fel sätt”. Livsstilsfeminismen förstör inte världen, men räddar den inte heller. Samtidigt som hon kritiserar feminismen för att ha blivit något för vit medelklass är det just denna vita medelklass hon skriver för. Givetvis finns det andra parallella rörelser och feministiska riktningar, mer radikala, som hon inte låtsas om.

Trots bokens brister tvingar hon sin läsare att fundera. Och det är något som behövs inom alla ismer.

ANNONS
ANNONS