Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sissela Kyle och Kjell Åke Myra.

Kyle regisserar med vurm för värmländsk humor

Hon upptäckte honom i sitt eget hem och föll för berättelsen om när hans morfar skulle köpa nya stövlar. Sedan dess är Sissela Kyle helt såld på värmlänningen Kjell Åke Myra.

Det blev en teaterföreställning av mötet hemma hos Sissela Kyle. I den turnerande pjäsen Härifrån te Metbäcken har hon regisserat den hyllade naturbegåvningen Kjell Åke Myra, men mest har hon låtit honom berätta, säger hon.

- När jag först hörde talas om Kjell Åke genom producenten Peter Besterman tänkte jag nog att en värmlänning som berättar skrönor, det är nog inte så roligt. Men sedan träffades vi hemma hos mig och Kjell Åke började berätta. Han är en sådan fantastisk iakttagare, varm och reflekterande, ja jag blev stormförtjust och har sedan dess bett honom berätta, berätta och berätta!

Och specialläraren från Stjärnskolan i Torsby vet vad han vill berätta, enligt Sissela Kyle.

- Det är inte spontanberättande det handlar om, han är mycket noggrann med sina karaktärer.

I Härifrån te Metbäcken träder "gubbar och käringar från Värmland" fram och reflekterar över sakernas tillstånd. Med en stor portion buskis inbakat har föreställningen gått som tåget genom Värmland, men också till Stockholm och Göteborg. På onsdag 25 mars spelas föreställningen på Lisebergsteatern.

28 mars slutar turnén i Kil, men Sissela Kyle tror att det kan bli en fortsättning. Eller en uppföljare.

- Det kan mycket väl bli en omgång till, Kjell Åke har att ösa ur. Men han är ju lärare också, för elever med särskilda behov, och en väldigt uppskattad sådan, säger hans regissör som inte vill se att teatern tar över helt.

Sin egen teater, Parkteatern i Stockholm, ägnar sig dock Sissela Kyle själv åt på mer eller mindre heltid sedan hon tog över den. Förberedelserna för sommarmånaderna då 40 spelplatser ska täckas in, är i full gång.

- Det var på Parkteatern jag gjorde min första praktik när jag gick på Scenhögskolan 1980 och jag är oerhört stolt över att få driva den i dag. Den är så demokratisk. Alla får komma och det kostar ingenting. Jag ser det som en form av skatteåterbäring. Inget krångel med biljettköp, inga trösklar som står i vägen. Man kan bara komma dig och stå bakom en tall och titta, om man vill.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.