För många av oss hägrar några dagars ledighet runt jul. Och i mörka natten i midvintertid – finns det något bättre än att lysa upp tillvaron med film? ”Laterna magica” som Bergman uttryckte det i sin självbiografi. Under min – och senare mina barns – uppväxt har juldagen traditionsenligt varit ”den stora biodagen”. Vad jag förstår är vi knappast ensamma.
I samlad trupp stegade vi i väg till närmsta biograf och inväntade det magiska ögonblick då ridån gled isär och ljuset släcktes.
Inte sällan hände det att släkten upptog en halv rad i salongen, med alla syskon och syskonbarn. Det kändes härligt att, oavsett ålder, samlas i mörkret och beskåda orchernas slag och enternas värdiga marsch (de vandrande jätteträden i ”Sagan om ringen” som i elfte timmen kommer till undsättning för att bekämpa ondskan).
"Fanny och Alexander” är en annan favorit, där fem-timmars-versionen är att föredra framför den tre timmar långa film som 1982 hade premiär på bio. (Ja, släkten satt bänkad.)
Hagabion har länge haft som tradition att visa just ”Fanny och Alexander”, Bergmans Oscarsbelönade epos om familjen Ekdahls bombastiska julfirande. Mitt i visningen, på trettondagen, vankas också paus med glögg och pepparkakor. Garanterat mysigt!
Antalet besök på storfilmerna med premiär på juldagen: ”Hammarskjöld” och ”Ett sista race” kommer obönhörligt att ge besked: tänker svenskarna fortsätta rata svensk film?
Bortom nostalgin och mysighetsfaktorerna väntas årets jul också bli ett vägskäl för svensk film, som har allt svårare att locka publik. Antalet besök på storfilmerna ”Hammarskjöld” och ”Ett sista race” , båda med premiär på juldagen, kommer obönhörligt att ge besked: tänker svenskarna fortsätta rata svensk film?
Det är svårt att inte bli dystopisk vid en titt i kristallkulan för filmåret 2024. Titlarna på rapporter som analyserar läget och förutspår branschens framtid är talande: ”Everything changing all at once” (Nostradamusrapporten) och ”All that is solid melts into air” (Film i väst, grundaren Tomas Eskilssons rapport om filmstöd).
Här adresseras överproduktionen av biofilm inför en krympande publik, och ”less is more” förs fram som en lösning. AI väntas på allvar integreras inom filmindustrin, med ökad arbetslöshet och förändrade arbetsuppgifter som följd.
Hela filmbranschen står inför en enorm omstöpning. Mycket är oroväckande. Oklart. Medan danskarna i politisk enighet säkrat den inhemska produktionen i ett nytt filmavtal står svenskarna utan vd på Filminstitutet, i väntan på en filmutredning som kulturminister Parisa Liljestrand tillsatt. Det danska avtalet stipulerar kaxigt att dansk film ska ha minst 29 procent av marknadsandelen vad gäller sålda biobiljetter.
För Sverige är motsvarande siffra hittills i år är 10%. I snart fem år har vi haft en märkbart lägre marknadsandel för inhemsk film än våra nordiska grannar. Sverige har jämförelsevis också färre svenska filmer bland de mest sedda på bio.
Situationen börjar, milt uttryckt, bli akut. Hur långt borta ligger din närmsta biograf? (mentalt och geografiskt). Skulle du tillsammans med nära och kära kunna bänka dig där på juldagen, eller en annan dag, för att se något spännande, lärorikt, hisnande eller bara underbart tramsigt underhållande för stunden? Hittar du inte något på den blå-gula repertoaren som lockar, kan det i sig vara en tankeställare. Både för dig, och för branschen.
LÄS MER:Julens biokamp: ”Ett sista race” mot ”Hammarskjöld”
LÄS MER:Mikael Persbrandt om att spela Dag Hammarskjöld i ny storfilm
LÄS MER:Kollektivet återförenas i ”Tillsammans 99”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
