Hur värderar vi konst? Svaret är: väldigt olika. Samma målningar som kommunen nu med starka kemikalier tvättar bort från bergväggar och stenar i Göteborg betalar andra städer tusentals kronor för att få.
Jag pratar förstås om konstnären Joakim Stampe som i 25 år lockat fram figurer ur berg och stenar i Göteborg och strött ut sina konstverk i staden.
I slutet av augusti recenserade Karin Brygger hans konst på GP:s kultursida.Förra månaden gjorde jag en konstvandring med konstnären och ett 30-tal av GP:s läsare (platserna tog slut på en timme!) längs just den stenvägg längs Aschebergsgatan där kommunens klottersanerare nu varit framme och "städat".
Det var en rolig vandring som tog dubbelt så lång tid som vi tänkt. Medan bussar på Aschebergsgatan bromsade in och passagerarna tryckte näsan mot rutan för att studera konsten på bergväggen ägnade vi oss åt detaljstudier och upptäckte ständigt nya figurer i sprickorna medan Stampe berättade om hur han lockar fram liv ur stenen. Om målningar som är gjorda med vattenbaserad färg för att de långsamt ska nötas ner och tvättas bort av sol, vind och vatten. Om varför han målar på allmänna platser som inte tillhör någon utan oss alla.
De som var med på vandringen uppskattade Stampes konst. Det gör man även i Frankrike dit konstnären bjöds in två år i rad för att göra exakt samma sak som han så vänligt gör gratis för oss i Göteborg.
Skillnaden är att där får han 4 500 kronor om dagen för att måla. Och han behöver inte vara rädd för att stoppas av polis. Det har han blivit några gånger i Göteborg och polisen har beslagtagit hans färg och penslar. Sedan har utredningarna lagts ner eftersom det inte är olagligt att måla på allmän plats med vattenbaserad färg.
Till Korea blev han inbjuden att måla i en hel månad. Medan hans egen hemstad systematiskt sanerar och tar bort hans verk.
Jag gillar gatukonst just för att den når en publik som kanske inte är bekväm med att gå på gallerier och museer. Jag tycker om Joakim Stampes målningar för att de finns precis intill oss och får oss att se vår stad med andra ögon och upptäcka gamla invanda promenadstråk på nytt. Jag uppskattar att de inte skriker till oss från väggar och stenar utan tittar fram lite försynt ur en spricka eller bergskant. Och jag tycker det är underligt att inte Göteborg skulle kunna erbjuda en konstnär ett fredat utrymma någonstans och kanske till och med lite betalt.
Av alla verk Stampe gjort i Göteborg har kanske hälften blekts bort av tid eller tagits bort av saneringsfirmorna. Deltagarna på GP:s konstvandring fick med sig en karta med andra platser i Göteborg där Joakims Stampes verk finns mer eller mindre synliga på väggar och stenar.
Konstvandrarna får kanske skynda sig att följa i konstnärens spår innan dessa också försvinner.
