America Vera-Zavala: VM i Qatar är vad Trump blev för USA

Fotboll är storpolitik och FIFA har länge kunnat dribbla det politiska spelet utan att få straffar mot sig. VM i Qatar ändrar på det, skriver America Vera-Zavala inför finalen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

VM-finalen är i antågande, gruppspelet är över och slutspelet har börjat. Fotbollsspelarna har gjort sitt bästa för att dribbla, göra mål och undvika både offside och straff. Många länder har överraskat, några genom att ta sig vidare, som Japan och Marocko, andra genom att åka ut redan i gruppspelet som Tyskland och Belgien. Ändå har detta VM handlat om allt annat än fotboll. Det politiska spelet har stått i fokus från början och, som det verkar hittills, ända till slutet.

Den mest emblematiska bilden från detta VM, så här långt, är inte en målbild, inte ens en bild från själva spelet, utan på den man som under en match springer in på plan och slår rekord i att bära protester. Iklädd en superman-tröja där texten ”SAVE UKRAINE” skrivits i versaler på magen, på ryggen står det ”RESPECT FOR IRANIAN WOMEN” och i handen håller han regnbågsflaggan som vajar i vinden när han springer fram innan han övermannas av vakter och förs ut. TV-sändningarna gör sitt bästa för att censurera bilden, men kommenterar ändå händelsen och bilden sprids över världen på sociala medier. Fotbollsplanen är platsen för multipla protester.

ANNONS

På presskonferenserna sitter journalisterna och efterfrågar aktioner. Varför är USA:s herrlandslag inte lika modiga som damlandslaget, varför markerar de inte mot kvinnoförtrycket i Qatar och mot förbudet mot homosexuella? Landslagstränaren försöker till ursäkt säga att de vill fokusera på bollen, på spelet, men i detta VM handlar spelet om något annat. Ett landslag som utmärkt sig som aktivister är Tyskland. Först bestämde de sig för att bära ”One love”-armbindeln. När FIFA förbjöd detta så tog de en bild där alla landslagsspelare håller för munnen. Under en match satt en tysk minister, placerad bredvid FIFA-pampen Gianni Infantino, med regnbågsbindel på armen. Och landet har sagt sig inte stödja Infantino i kommande omröstning. Men spelmässigt så levererade Tysklands uselt och fick åka hem efter gruppspel.

Fotboll är storpolitik och FIFA har länge kunnat dribbla det politiska spelet utan att få straffar mot sig. VM i Qatar ändrade på det. Därför blir det närmast komiskt när den legendariske tränaren (numera FIFA-avlönad) Arsène Wenger håller en presskonferens efter gruppspelen och försöker hävda att det gått sämre för de lag som ägnat sig åt politiska manifestationer och bättre för de som fokuserat på spelet.

Det är klart att fotboll är politiskt, och det är klart att spelet, fotbollsspelandet, måste få fortgå trots allt.

”Mamma hatar FIFA”, säger min mellanson ibland och spelar glatt vidare det han kallar FIFA – ett fotbollsspel. Det är sant att jag hatar det internationella fotbollsförbundet FIFA, och hittills har jag varit rätt ensam om det. Inte många har känt till den smutsiga roll som FIFA spelat för att legitimera militärdiktaturer, dölja brott mot mänskligheten, och på kuppen berika sig själva under 1900-talet. Under VM-78 i Argentina intensifierades tortyren och avrättningarna som en mörk hemlighet dold under fotbollsfesten. När Saudiarabien i detta VM vann mot Argentina så skrev fotbollsjournalisterna om att detta inte bara är året för en osannolik fotbollsvinst utan också året då landet slog rekord i massavrättningar, 81 personer i mars. De smutsiga lakanen hängdes ut i offentligt redan 2015 då flera toppnamn i FIFA, som i dag har fler medlemsstater än FN, greps i Schweiz och anklagades för korruption, penningtvätt och svindleri.

ANNONS

Under matchen mellan USA och Iran projicerades Infantino på storbildsskärm när han satt på läktaren. Publiken buade. Dagen efter satt han återigen på läkaren men skärmarna visade honom inte, vilket kommentatorerna reagerade på. Kanske är VM i Qatar vad Trump blev för USA, för några en signal om att något gått för lång, för andra att den officiella bilden och verkligheterna äntligen överensstämmer med varandra. För mig är det så. Äntligen ser hela världen vad FIFA verkligen är och vi buar tillsammans.

Det är klart att fotboll är politiskt, och det är klart att spelet, fotbollsspelandet, måste få fortgå trots allt. Men i detta VM har det politiska spelet totalt dominerat och själva bollandet har – tyvärr – blivit en bisak. Nu återstår finalen.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Regnbågsfärgerna borde vara självklara i fotbollen

LÄS MER:America Vera-Zavala: ”Vi ville skapa en annan värld”

LÄS MER:Frankrikes nya lagförslag mot slöja kan påverka Sverige

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS