Per Klingberg: Magister Nordströms fräckhet är förbluffande

Det är höst och skolstart – och ingen är mer pepp än Rickard Nordström, mer känd som Magister Nordström. På Tiktok dansar lärarinfluencern in det nya läsåret till låten ”TheLady” inför trehundratjugosextusen följare. Visst är det fint med engagerade lärare som orkar lära sig och använder det som ett sätt att knyta an till sina elever. De flesta av oss har ju inte så bra koll på vad det egentligen är kidsen har för sig där ute på nätet. Det är väl just det. De flesta av oss har inte så bra koll.

På Instagram varvar Nordström tips inför skolstarten och opinionsbildande inlägg av typen ”Utan goda relationer är risken att vi ’förlorar’ en del elever!” med allmänt spexande i korta skämtvideor. Många av de korta videovinjetterna är återpubliceringar av inlägg på Tiktok. Men alla inlägg återpubliceras inte på Instagram – och här lyser de uppfordrande inläggen med sin frånvaro. Här är det i stället spex som gäller.

Ett återkommande skämt handlar om hur det går till när lärare sätter betyg. I de här videorna plockar magistern fram skolkatalogen och ”betygslådan” som innehåller träklossar märkta A–F. Han drar en kloss på måfå till varje elev.

Ja, det är ett skämt. Frågan är hur lyckat det är att förvandla den myndighetsutövning som betygssättning faktiskt är till stojande på sociala medier, i synnerhet när tidig betygshets anges som drivande för ungas psykiska ohälsa.

Mig veterligen finns det bara en lärare någonsin som använt sitt ämbete för att kränga dammsugare. Det är inte självklart att just han bör berätta för alla andra hur jobbet ska göras.

Dåliga skämt går ändå att leva med. Frågan är om samma sak kan sägas om reklamens inträde i klassrummet. På Tiktok varvas skolrelaterade sketcher med betalda samarbeten – den som under augusti månad besökte Gokart City i Malmö kunde till exempel få tio procent rabatt genom att nämna magistern i kassan.

Ett återkommande skämtformat är videor på temat ”Saker elever aldrig skulle säga”. Mestadels rör det sig om igenkänningshumor om klassrummets vardag, lätta att läsa som välvilligt relationsbyggande mellan barn och vuxen.

Just därför blir obehaget så starkt när ett klipp visar sig vara inbäddad reklam för möbeltillverkaren AJ produkter – särskilt som det innehåller identifierbara barn. Man får hoppas att det rör sig om betalda skådespelare och inte en lärare som använder sina egna elever som rekvisita i reklam. Det skulle nämligen i sådana fall röra sig om ett grovt utnyttjande av både skolplikten och den beroendeställning som elever alltid befinner sig i gentemot en lärare.

Oavsett är fräckheten förbluffande: för den här kritiken är inte ny.

Efter att Magister Nordström 2019 hade använt sina plattformar till att sälja dammsugare blev de arga rösterna så många att lärarinfluencern backade. På Twitter beskrev han häromåret debaclet som ” ett stort misstag” och inte avser att skylla på sin ADHD – ”men att vara impulsstyrd & ibland inte ha konsekvenstänk är en dålig kombination”.

Hur ärlig är en avbön om reklamsamarbetena samtidigt fortsatt inför öppen ridå? Och hur ser yrkesidentiteten ut för en lärare som vägrar tala med Vi lärare om var gränsen för säljtänket går, men glatt ställer upp på ett hyllningsporträtt i Enterprise Magazine, ”branschtidningen för alla passionerade entreprenörer och företagare”?

Om den svenska skolan inte ska urarta till en fullständigt korrupt pajasverksamhet måste vissa normer upprätthållas. Kanske är det dags för skola och kommun att ställa magisterns inspirationsföreläsningar?

Mig veterligen finns det bara en lärare någonsin som använt sitt ämbete för att kränga dammsugare. Det är inte självklart att just han bör berätta för alla andra hur jobbet ska göras.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vilda västern i hybridbokbranschen

LÄS MER:Tricket som får barnen att prata vid middagsbordet

LÄS MER:Recension: ”Blötdjur” av Ariel Held

Per Klingberg