Det självorganiserade konstverket Drömmarnas monument har framgångsrikt aktualiserat kampen mellan konst, marknadskrafter och kulturpolitik. GP:s konstrecensent Oscar Svanelid skrev ”nu är kulturkriget här” (9 juni) och Hampus Magnusson (M) liknande verket vid ”ett migrantläger” i syfte att få bort det från ”stadens finrum” (GP, 19 juni). Men vad döljer sig bortom krigsmetaforiken och de polariserande värdehierarkierna? Vad gör – i form av en mångförgrenad aktör i det offentliga rummet – konstverket där, i stadens kulturella hjärta?
Drömmarnas monument bygger på något som med scenografiteoretikern Rachel Hanns ord kan beskrivas som snabb arkitektur. I motsats till den långsamma arkitekturens statiska konstruktioner, handlar snabb arkitektur om det som händer när platser ändras genom människors handlingar och oberäkneliga företeelser som väder, fåglar, dans eller spottloskor.
När jag besökte Drömmarnas monument första gången, den 5 juli, kunde jag beskåda de dyngsura bäddarna (ett Göteborgsregnets Love Island), njuta av hur en overallklädd stol fick mänsklig agens, fascineras av den vardagspoetiska kraften hos en torkvinda med tennisboll och strumpor, le lyckligt år en rosa varelse som fick Konsthallens gula tegel att vibrera, och bli rörd över blommorna som placerats i famnen på den vanligtvis så anonyma statyn över Victor Hasselblad.
Fantasin till makten, underbart.
Vid varje besök finns något nytt och överraskande att upptäcka.
Det fanns en teckning av ett queert Göteborgslejon och en artist gjorde en spontan performance där det manligt kodade lejonet blev en rytande kvinnokropp. Vid varje besök finns något nytt och överraskande att upptäcka.
Drömmarnas monument växer ut i staden genom liveframträdanden där ljudens, musikens och kropparnas närvaro ökar dess räckvidd. Vidare expanderar verket genom den mediala uppmärksamheten, som sedan införlivas i verket. Nu senast i form av en skylt med texten ”Götaplatsens migrantläger” ovanför en ansamling fågelholkar i olika färger.
På Facebook (19 juli) postade konstnären och projektledaren Stefan Karlsson en ny skyline över Göteborg, med Drömmarnas monument i centrum. Äntligen en kvalificerad intervention i den uttjatade bilden av staden.
Polemik och polarisering kännetecknar det ohållbara paradigm vi nu lever i. Vilka hållningar, budskap och uttryck leder till hållbar förändring? Hur går ett skifte in i något annat egentligen till?
Drömmarnas monument, som är ett tillfälligt konstverk, bidrar till dessa gigantiska frågor genom att fysiskt, i själva stadsrummet, visa hur vitt skilda uttryck och mångfald både kan samspela med och avslöja äldre strukturer, utan att nödvändigtvis rasera dem.
Verkets kreativa och kritiska (i bemärkelsen vilja bidra till förändring) kraft uppstår i dess mångsinnliga samspel med platsen och de värdehierarkier och samhällssystem den är bärare av.
Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap på Göteborgs Universitet
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Jag föreställer mig ett hem” – Göteborgs konsthall 100 år
LÄS MER:Drömmarnas monument vid Götaplatsen kan vara svartbygge
LÄS MER:Att angripa konst är att angripa det bästa i människan
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
