Det såg inte ens ut som en bra idé på papper. Alltså, den oblekta kartong som inbjudan till premiären av Rhenguldet på Göteborgsoperan var tryckt på. Istället för att lyfta upp Jesper Walderstens otroliga illustrationer på bästa kvalitet möjliga framhävdes nu det klimatsmarta materialet som sådant. Jag antar att det kommer att förvandlas till extra bra pappersmassa när jag väl slänger kortet. Varför det nu skulle göra mig gladare.
Stephen Langridges storslagna Wagnersatsning, att visa hela Nibelungens ring i fyra operor, låter ett politiskt budskap – att rädda klimatet – gå före de estetiska värdena. Det har kommunikationen inför operan varit tydlig med. Förutom själva inbjudan har vi kunnat läsa om hemgjort smink, träd gjorda av silkespapper och färre flygresor för artisterna. I anslutning till operan pågår en insamling av gamla mobiltelefoner för återvinning. Restaurangen odlar visst också sina grönsaker på taket.
LÄS MER:Så blir Wagneroperan miljövänligare
Tyvärr verkar det ha inneburit att den konstnärliga nivån på scenografin har fått ställas åt sidan – ungefär till snäppet under sommarlovsprogrammet Tippen. Den hade ju trots allt en tydlig estetisk idé, nämligen att se ut som en soptipp. I sin iver att visa fram klimatsmarta lösningar, kompost före konst, har de konstnärliga ambitionerna i Rhenguldet fallit till och med djupare än så. Dekorens nedbrytbara kvaliteter har ställts före själva syftet med scenografin – att skapa en scen. Det har en nästan helt enig svensk kritikerkår på olika sätt understrukit den senaste veckan. GP:s Magnus Haglund sammanfattar det väl:
”Den värld där jättarna och gudarna rör sig tycks i stället avskuren all form av materialet, och det uppstår sällan någon känsla av fysisk närvaro i spelet.”
Att det blivit så är inte så konstigt. För att låta budskapet gå före estetiken är att kringgå operans roll. Funktionen för en opera är och kommer aldrig vara att rädda klimatet – det är (förstås) att framföra opera. Det är av den anledningen regionen tillför verksamheten de stora skattesummorna de gör. Så enkelt är det, och så kommer det vara så länge operor finns. Om så alla operor i hela världen nollställde sin klimatpåverkan skulle det ändå inte göra någon större skillnad.
LÄS MER:Rhenguldet tornar fram som luftslott
En mer naturlig tanke för en opera som verkligen vill utmana vårt tänkande kring klimatet hade istället varit att göra det omvända – iscensätta ett stort slöseri på den avgränsade och därför hanterbara scen som operan utgör. En Volvo på tomgång i två timmar istället för scenens centralt placerade träd som en påminnelse om de arméer av koldioxidmaskiner som fortsätter att byggas bara några kilometer bort i Torslandafabriken. Det är företagen, inte konsten, som behöver etiken.
Istället kommer operans hybris att fortsätta. Samma klimatsmarta scenlösningar ska nu fortsätta under hela ringentetralogin. Då är det tur att orkestern och ensemblen är så bra som den är – och att deras framförande nästan är helt utsläppsfritt.
