Den 21 november 1973 spelas det på Stadion i Santiago de Chile en fotbollsmatch som varar i exakt 30 sekunder. En spökmatch. Det är kval till VM-74 mellan Chile och Sovjetunionen. Men det är bara Chile som spelar, på andra planhalvan är det tomt. Sovjetunionen har vägrat att ställa upp eftersom stadion blivit känd som ett tortyrläger under militärkuppen samma höst. Matchen slutar 1-0 och Chile går till VM.
Det fanns ett hopp om att Fifa skulle sätta stopp för matchen. Efter påtryckningar från flera länder skickades en kommission för att inspektera stadion. Juntans ledare bestämmer sig då för att inte tömma arenan på de tusentals politiska fångarna. Flera vittnen som torterats har senare berättat hur de istället gömdes undan i omklädningsrum och under läktare men att de var så nära att de kunde höra stegen från inspektörerna ovanför. Trots att det var uppenbart för alla som ville se att gräset på planen var fläckat med blod så kom Fifa med beskedet: på den här stadion kan man spela.
LÄS MER:Fotbollsfesten kväver barnens skrik
Finns det någonstans i hela världen där man inte kan spela fotboll på grund av politiska skäl?
Att jordklotets värsta regeringar svarar nej på den frågan är inte konstigt. Fotboll är ett beprövat knep för att att täcka över brott mot mänskliga rättigheter eller hjälpa till att skapa bilden av ett ”normalt” land. Den prestige som finns i fotbollen är dyrbar och många regeringar är villiga att betala mycket för att få ta del av den. Att Fifa prioriterar pengar framför politik är också uppenbart efter de senaste årens korruptionsskandaler.
Argentina markerade
Just därför var det argentinska landslagets beslut för några veckor sedan så modigt. Den planerade vänskapsmatchen mot Israel någon vecka före VM blev aldrig av. "La seleccion", som laget kallas i Argentina, ställde in matchen. Israels premiärminister Netanyahu var såklart rasande och gjorde allt för att utöva påtryckningar mot Argentinas president Macri men beslutet ändrades inte. Argentinska landslagets markering mot en ockupationsmakt blev mycket starkare och fick större genomslag än något som FN eller något enskilt land sagt de senaste veckorna om Israels mord och övervåld . Men ändå skulle jag tro att beslutet inte handlade så mycket om en markering i en specifik konflikt. Mer var det en vägran att inte låta sig utnyttjas för politiska syften.
Argentinarna vet bättre än någon annan hur ett VM kan användas för att tvätta fasaden ren. Hur deras egen militärjunta intensifierade tortyr och övergrepp samtidigt som folkfesten pågick 1978 när laget tog guld på hemmaplan.
Deras beslut kanske inte handlade om att politisera utan om en vägran att låta sig politiseras. Fotbollen är så mäktig att rasande premiärministrar inte kan göra något när ett landslag säger: på den där stadion kan man inte spela.
Lyckad Putin-propaganda
Det har aldrig funnits bojkottplaner mot VM i Ryssland. Det har mumlats om protester och flera länder har inte skickat sina högsta politiker men det är slag i luften. När laget gör 1-0 mot Saudiarabien fångas president Putin av kameran på läktaren när han sträcker ut handen till Saudiarabiens kung. De skrattar. Mellan de två diktatorerna sitter Fifas president, Infantino. De har all anledning att vara nöjda.Mästerskap förstärker medierapporteringen av landets baksidor men när vi väl är där; hur många är vi då egentligen som pratar om Rysslands krig mot sina grannländer, om det omfattande valfusket, de politiska morden och hatet mot yttrandefriheten? När Ronaldo gör hattrick och Island stoppar världens bästa spelare från att göra mål glömmer vi förtrycket. Efter bara en veckas VM är det uppenbart att det blivit den propagandafest som Putin hoppats på.
VM bidrar inte till öppenhet och utveckling som Fifas företrädare så ofta hävdar. Istället har det i åratal varit ett förstärkande evenemang för envåldshärskare som tycker att demokratier inte behöver vara demokratiska och mänskliga rättigheter är onödigt. Och trots att Fifa dragits i smutsen om och om igen reser de sig i vit kostym och fortsätter producera reklamfilmer mot rasism och delar ut priser till höger och vänster där fotbollen görs till ett instrument för främjandet av allt gott i världen. Det är ett hyckleri som ingen tjänar på att gå emot. Den enda spelare som egentligen vågat är Maradona. Nästa mästerskap går i Qatar. Där har det under perioder dött en migrantarbetare per dag i byggandet av de nya fotbollskomplexen . Ett av världens rikaste länder är samtidigt ett av världens sämsta att arbeta i. Fackföreningar är förbjudna, arbetsvillkoren är slavliknande.
2022 kommer de mäktiga arenorna stå skinande klara som ett slags monument över döda arbetare. Går det att spela fotboll där? Fifa valde dem. Resten av världen verkar mest oroa sig över vädret men den kollektiva insatsen från ”La Seleccion” borde vara en inspiration för framtiden.
