Zinat Pirzadeh har en äventyrlig, högeffektiv inställning till berättande.
Hon avhandlar tacksamhet, tillvarons skörhet, att inte ta någonting för givet. Komikern och författaren för ihop minnen från Teheran med skotten i Ådalen. Hon låter resonemang om coronaviruset växla över i tankar om rörelsefrihet. Pirzadeh hinner till och med fälla in skog, harar och en fryntlig liten hackspett! Allt detta sker inom vinterpratets första tre minuter.
Genom sitt program tycks Pirzadeh ofta låst till en bestämd strategi; att inrymma så mycket av livet som bara går. Detta tillvägagångssätt har naturligtvis sina tjusningar. Aldrig hotar det händelselösa med att träda in. Var gång programmet riskerar att svalna exploderar en klump med färg i ansiktet på lyssnaren. Pirzadeh talar om snällhet och ondska. Hon imiterar, i ett synnerligen vilt infall av lust, den goda kossan Mamma Mu.
Zinat Pirzadeh har skrivit flera böcker, och medverkat i alltifrån film till radio och tv. Hon är också utbildad studievägledare. Först och främst är hon ändå komiker, och mottog 2010 pris som Sveriges bästa kvinnliga ståuppkomiker.
Hon har tidigare också sommarpratat 2007.
Samtidigt kommer hennes berättariver med flera bekymmer. Zinat Pirzadeh tycks, först och främst, ha glömt bort att hennes korrekta element är det behärskade. När hon väl stannar kvar i saker längre blir det ofta fint; som i ett parti om hennes far. Som i en liten passage om vackra svenska rasister.
Pirzadeh kan också vrida upp helt vanliga, beigea ord så de lyser rent och klart. Hon kan vara både slug och underfundig. Men hon ger inte sig själv tillräckligt med yta för att visa upp detta.
Mitt i all rörelse blir det tyvärr lite orörligt. Mitt i allt berättande blir ganska lite berättat.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
