Jag kan förstå viljan att känna pulsen slå mot tinningen, blodsmaken i munnen och diffusa drömmar om kampen, skriver Björn Werner
Jag kan förstå viljan att känna pulsen slå mot tinningen, blodsmaken i munnen och diffusa drömmar om kampen, skriver Björn Werner

Vilda känslor hör hemma i konsten, inte politiken

Björn Werner tycker inte att de många tongångarna med rop på starka känslor hör hemma i politikens värld.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Dragningen blir allt starkare. Egentligen skulle jag vilja vara på landet mest hela tiden. En biltur rakt ut i skogen till ett tomt litet hus med stillsamt flagnande fasader och dragiga fönster. Ved att hugga, gräs att klippa och varje natt en stjärnhimmel med hela norra halvklotets myter, uppritade för tusentals år sen men kvar där för mig.

LÄS MER:"Överväg att rösta in en skicklig presstalesperson"

Nej, det är ingen plötslig grön våg som drabbat mig. Inte heller hög ålder eller stress. Vad det däremot är: en matthet över vårt samhälles oförtröttliga behov av snabb och brinnande förändring. Vart jag än vänder mig står idag högljudda förespråkare för att något verkligt nytt måste hända och propagerar för sin sak.

ANNONS

Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna uttalar sig med blut und boden-romantiska drömmar om seger eller död, Jimmie Åkesson hejar på i Skavlan. Vänstersajten Politisms Eric Rosén hittar, utan att skriva under åsikterna, inspiration i Sverigedemokraternas folkrörelseglöd och manar vänstern att återvinna den folkliga förankringen och kämpaglöden. Snusförnuftigt lugna The Economist gör ett temanummer om behovet av en radikaliserad liberalism. Och i Göteborg har den historiskt sett kanske mest reaktionära gruppen ”tjuriga gubbar” gått från stillsam insändarkverulans till en 17 procentig maktfaktor mot storslagna byggprojekt i och med Demokraternas intåg i kommunfullmäktige.

LÄS MER:Aktuellt bör fokusera på nyheter, inte godhet

Jag kan förstå viljan att känna pulsen slå mot tinningen, blodsmaken i munnen och diffusa drömmar om kampen. Det är en del av människans natur att vilja riva ner och bygga upp, kämpa för något verkligt och skapa något nytt. Men jag är mycket tveksam till den nuvarande tidsandans behov av att översätta denna djupt mänskliga kvalitet till politik. Det samhälle vi lever i har trots alla sina fel och brister ändå garantier för rösträtt, fred, välfärd, yttrandefrihet och fri konst. Det är inte en värld som behöver omstöpas med vilda känslor om blodskamp, folklig resning eller radikalisering.

Den omstörtande känslan går att få utlopp för på andra vis, inte minst i konsten och kulturen. I denna mest ömtåliga del av vårt samhälle finns tillfället att för en stund uppgå i andra världar och tillstånd – drömma de stora drömmarna. För att sedan släcka skärmen på laptopen, stänga igen boken eller lämna teatersalongen och återvända till den strävsamma verklighet som är att utan stora omvälvningar jobba för en lite bättre värld varje dag.

ANNONS

LÄS MER:Åkesson hotar det nuvarande medielandskapet

Också i det finns ett värde och en kamp. Bara man ser den. Jag ställer ett vedträ på kubben, måttar ett slag och ser yxan glida genom trät. Plockar upp bitarna ur det blöta gräset och lägger dem till den växande högen. I det här tempot kommer det snart finnas ved att elda för många helger framåt.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS