Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Karin Boye står utanför Stadsbiblioteket. Bild: PER WAHLBERG

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vi kan lära av Twitterpolisens okunskap

GP:s idé- och kritikerredaktör Victoria Greve om att fler kan behöva pudla om Karin Boye.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Under vintermånaderna har samtidspoesins ställning och relevans debatterats på kultursidorna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men det var först i helgen som en av den svenska poesins giganter blev en verklig snackis, när en Göteborgspolis med nära 29 000 följare gav sig i kast med Karin Boye på twitter.

Kontot @karinboye, som endast publicerar korta utdrag ur poetens böcker, citerade ett par rader om övervakning ur den dystopiska romanen "Kallocain" från 1940. Något som fick polisen att svara och kräva belägg för om det verkligen var övervakningen och inte den allt grövre kriminaliteten som gjort oss ängsligare.

Givetvis dröjde det inte länge innan andra twittrare gjort honom uppmärksam på att han försökt debattera med en av Sveriges största författare, som dessutom varit död i snart 78 år.

LÄS MER: Fler skulpturer av Evert Taube än av historiska kvinnor

Det kan tyckas vara en bagatell. Men som samtidsmarkör är det talande.

Vissa gjorde en poäng av impulsen att ifrågasätta en kvinna i sociala medier tycktes vara så stark att polisen inte ens orkade läsa profilinformationen innan han fyrade av sina frågor tio skälvande minuter före internationella kvinnodagen. Någon undrade hur lämpligt det var att myndighetspersoner tar ställning i kontroversiella politiska frågor som övervakning i sociala medier. Andra passade bara på att vara taskiga.

Själv undrar jag vilka gemensamma kulturella referenser vi överhuvudtaget har kvar om inte ens VM-krönikan från 1994, där förbundskapten Tommy Svensson peppar bronslandslaget med ett par strofer ur Karin Boyes dikt "I rörelse", gör jobbet?

Rader som ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst” och ”Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd” är så flitigt citerade att de närmast blivit talesätt, även utan Svenssons hjälp.

Att det inte längre är en del av vår gemensamma allmänbildning att känna till åtminstone något om Boyes poesi är illavarslande. Men det väcker också större frågor om källkritik och hur vi handskas med all information vi tar in.

En tredjedel av eleverna i studien kunde inte se skillnad på en hårt vinklad text från en invandringskritisk tidning och en text från Sveriges Radio.

För den twittrande polisen är inte ensam om att ha svårt att bedöma olika avsändare på nätet. Måndagens "Vetandets värld" (11/3) i P1 handlade just om förmågan att värdera nyheter i mobilen.

I ett gemensamt forskningsprojekt vid Uppsala universitet har läraren Thomas Nygren och psykologen Mona Guath studerat källkritisk förmåga hos nästan 500 gymnasieelever. En tredjedel av eleverna i studien kunde inte se skillnad på en hårt vinklad text från en invandringskritisk tidning och en text från Sveriges Radio.

LÄS MER: Konstnärer måste inte vara goda demokrater

Men forskarna såg också att ödmjuka och nyfikna personer var bättre på att granska och värdera texter. Och lyfte fram just allmänbildning som ett sätt att rusta sig. Vet man redan något om klimatfrågan är det lättare att förhålla sig kritiskt till information om ämnet.

Det bådar gott för den twittrande polisen, som pudlade ganska fort, erkände att han inte kände till Karin Boye sedan tidigare och med viss humor åkte till Stadsbiblioteket för att mäkla fred med Boye-statyn och ta en selfie. Nu vet han mer om poesi. Och vi andra kan fortsätta jobba med vår ödmjukhet och nyfikenhet, när bildning inte är allmängods.