Den senaste tidens ”nepo baby”-debatt har kastat ljus på det vi redan visste: att en beskärd del av alla kändisar är barn till andra kändisar. Det är inget nytt, och ingenting tyder på att det förändras. Vi kommer med största sannolikhet att se arvsmassa från Skarsgårds, Augusts och Ingrossos i skvallerpressen även 2053.
Det finns dock en annan, betydligt mer problematisk gemensam nämnare för den svenska kändismyllan, likväl som bland framgångsrika människor överlag:
Alla är snygga.
”Pretty privilege”, alltså skönhetsprivilegium, är en grej. Det intygar bland andra influencern och före detta ”Paradise hotel”-deltagaren Paulina ”Paow” Danielsson på sin Instagram, som förklaring till de många skönhetsoperationer hon gjort. Under hösten visade en kontroversiell studie från Lunds universitet att kvinnliga studenter får högre betyg om de är snygga. Jag likställer ogärna snygg och smal, men här bör också nämnas att det för kvinnor med ett visst BMI är i princip lika lönsamt att banta som att vidareutbilda sig, enligt The Economist (20/12/2022).
Självklart upplever de mindre fagra motsatsen: de blir sämre bemötta, tjänar mindre, missgynnas inom rättsväsendet och får färre röster om de är politiker. Dessa orättvisor är såklart skönhetsindustrins våtaste dröm. I dag finns det nästan inga komplex som giriga och omdömeslösa kliniker inte kan saluföra sig på att bota. Nu kan man till och med, för en blygsam miljon, köpa sig till några extra centimeter ovan jorden. Metoden? Under operationen bryts båda benen av, för att sedan läka ihop och bli längre.
Självklart upplever de mindre fagra motsatsen: de blir sämre bemötta, tjänar mindre, missgynnas inom rättsväsendet och får färre röster om de är politiker.
Men kroppsaktivismen då, hör jag Katrin Zytomierska invända, som oroar sig för att ”det har blivit ballt att käka skräpmat” (SvD 1/12/2022). Visst, den har vuxit sig stark det senaste decenniet, och gör säkert stor skillnad för mångas självkänsla. Men vilka strider har rörelsen egentligen vunnit? Det är fortfarande helt lagligt (och vanligt) att inte anställa någon på grund av personens övervikt, exempelvis. Eller för att personen har akne, eller för att den helt enkelt inte ser bra ut. "Hade ALDRIG fått jobb hos ett av de stora skönhetsmärkena om jag inte hade varit över medelsnittet.” som en läsare skrev när Dagens ETC efterlyste berättelser om människors erfarenheter av "pretty privilege” (8/1).
Medias skärskådning av maktstrukturer är något att uppmuntra, men det finns garanterat mer relevanta faktorer att zooma in på än efternamn och släktskap. Debatten om nepo babies visar om något på det, som inte resulterade i mycket mer än ett konstaterande av sakernas tillstånd tillsammans med en drös av bildspel att njutningsfullt scrolla sig igenom, medan man förundras över vilket kändisbarn som hör till vilken kändisförälder.
Ett attraktivt yttre är viktigare för karriären än kända föräldrar i de flesta branscher. Inte för att de två särskilt ofta kan skiljas från varandra. Men visst finns det de som skulle hävda att en utseendedebatt vore för banalt, löjligt och, tja, ytligt för att ägna medieutrymme åt. Likväl kvarstår faktum: skönhetsprivilegium existerar, och motsatsen likaså. Det säger mycket om vilken ful värld vi lever i.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Även en nepo baby kan svälta
LÄS MER:I Sverige är alla nepo-bebisar under pappa staten
LÄS MER:Alla pratar om nepo babies – här är stjärnorna med kända föräldrar
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
