För mig började det på allvar med presskonferensen i juni förra året när åklagaren Krister Petersson och utredaren Hans Melander körde sin två timmar långa power point-presentation om varför de lade ned utredningen och pekade ut ”Skandiamannen” Stig Engström.
Inget mordvapen hade hittats, ingen teknisk bevisning. Kvar fanns en sedan länge avliden huvudmisstänkt som bevisligen var på mordplatsen men som tidigare alltid avfärdats. Kvar fanns också utredningen som växt till världens största. 500 000 sidor, fylld av falska erkännanden, stickspår och lösa trådar, som nu blivit allmän handling och går att begära ut.
LÄS MER:Här är årets bästa böcker 2021
Vi är alla privatspanare, i någon mån. Det som skulle bli en slutpunkt blev min början. Jag ville förstå det Sverige jag föddes in i. Det som framstår som lika delar folkhemsparadis som bananrepublik.
Jag ville förstå det Sverige jag föddes in i. Det som framstår som lika delar folkhemsparadis som bananrepublik.
1986 kunde en polischef som aldrig tidigare lett en mordutredning gå in och ta över från mer meriterade kollegor i kraft av sina nära relationer till det maktbärande partiet. I jakten på internationella konspirationer förbisågs en person som bevisligen varit på brottsplatsen, stämde in på det ursprungliga signalementet och vars historia aldrig gick ihop.
Sju år efter mordet liknade Per Olov Enquist i den lysande essän ”Ett svenskt vintermord” Palmeutredningen med den stora svenska romanen. Vi får inte veta vem som sköt, men vi får en mångfacetterad bild av allt som hände i landet Sverige den 28 februari 1986 genom de tiotusentals tips som strömmade in, följdes upp och dokumenterades. Det är en oändlig, självskrivande detektivroman. Enquist skriver om den svenska självsynen, om Palmehatet, vilka som sågs som den inre och yttre fienden. Vapenhandel, Mellanöstern. Brottslingen ifrån Sollentuna. Han skriver om privatspanarna:
”De andra tusen lyckliga knäppskallarna, fanatikerna, bokhållarna, genierna och korsordslösarna arbetar ännu lyckligt vidare i sin opolitiska fredade gråzon, och kommer så göra, i många decennier”.
LÄS MER:Tveksamt att Netflix pekar ut Skandiamannen som mördare
I veckan avslöjade Svenska Dagbladet (16/12) ett nytt Palmespår i samarbete med just två privatspanare. En man de kallar Ingenjören tog på sig mordet i ett brev skickat en vecka efter mordet tillsammans med två tomhylsor av samma typ som mordvapnet. Då hittades han aldrig av polisen, nu kunde tidningen spåra honom och göra en intervju. Vapnet som mannen ägde kan ha funnits i polisförvar under ett par år, men är nu försvunnet.
Det som avslöjats är inte lösningen, utan en ny lucka i berättelsen. Privatspanarna fortsätter att skriva den stora romanen om Sverige.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
