Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Özz Nûjen är ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare.  Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT
Özz Nûjen är ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare. Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Özz Nûjen: Vem bryr sig när en pajas tystnar?

När 500 miljoner kronor i krisstöd ska fördelas till Kultursverige pratas det inte mycket om standup.
Men förr eller senare behöver vi få skratta igen. Det skriver komikern Özz Nûjen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: Özz Nûjen firar 20 år som komiker

LÄS MER: Özz Nûjen leder "Humorgåvan"

Behövs standup? Och behövs den överhuvudtaget nu i dessa coronatider? Ja, och verkligen ja och särskilt nu.

När det väl gäller och när det är kris, krig eller andra vidrigheter så är det allra viktigaste i livet att ha det i behåll, att vara frisk och att ens nära och kära har det bra och är trygga och säkra. Vem bryr sig om en pajas då? Vem bryr sig om hens uttänkta skämt, leverans, den inrepeterade rutinen som ska kännas som att det är här och nu hen kommer på allt – och slutligen kanske en punchline? Nej, ingen bryr sig. Vi har annat att tänka på.

Men efter ett tag, en liten eller längre stund så kommer det till slut, oavsett kris, krig, pandemi och undantagstillstånd: det mänskliga behovet att få skratta, hitta ett utlopp, att få driva med sakernas tillstånd. Oavsett misären, eller det hemska och meningslösa.

Standup är teater, det förstår och inser alla som har ett par ögon och öron eller kan teaterns historia och dess uttrycksformer.

Standup-comedy har haft en enorm utveckling i Sverige från slutet på 1980-talet till nu. Antalet komiker har mångdubblats, breddats och utvecklats. Konstformen är inte bara bättre och roligare nu, utan även big business. Nu har vi enskilda komiker som lockar mer publik än vad de stora stadsteatrarna gör per år. Och det utan kommunala stöd och skattepengar.

Standup är teater, det förstår och inser alla som har ett par ögon och öron eller kan teaterns historia och dess uttrycksformer. Det handlar om scenkonst med särskild dramaturgi och en vilja att påverka eller väcka något hos betraktaren, publiken. När det funkar som bäst är det nästan magi och nästan på riktigt och på riktigt viktigt. Ändå ses standup än i dag inte av alla som teater, alltså som ”riktig teater” utan något som katten släpat in. Alltför ofta baktalas den, missgynnas den och avfärdas som något lite sämre inom kultursfären. Lite hårdraget – standup anses vara fulkultur. "Teaterteater” däremot, det är finkultur. Där den fula inte behöver och inte ska ha allmänhetens stöd medan den fina ska stöttas och måste hjälpas fram.

Ta bara den ”finaste” formen av den mest teatrala teatern, den mest överdrivna, beskäftiga och flådiga där man konstant spelar över och sjunger ut replikerna länge och väl: opera. Här finns pengar så det räcker. Samhällets, den styrande klassens, politikens och debattens gunstling ses som samhällsbärande. Något högkulturellt som är både viktigt och fint att bevara, stötta och utveckla. Där strösslas det med statligt stöd och gemensamma bidrag för att hålla upp en kulturyttring som inte kommer många till dels. Är opera viktigt då? Behövs det? Ja, det gör det verkligen. För vissa är det det vackraste och mest nödvändiga som finns. Jag slås av mäktigheten och kraften, ariorna, musikaliteten och omfånget, något som är svårt att förklara men är tacksam över att ha fått uppleva.

Jag hoppas att stödet gäller även standup–comedyn.

Helt enkelt: på samma sätt som man inte ska sätta olika grupper mot varandra så ska man heller inte sätta olika scenkonstformer mot varandra. Det är osolidariskt. Svensk standup har inga fasta scener, inga fasta teatrar eller konserthus med kommunalt och regionalt stöd. Sveriges äldsta och mest berömda standupkrog Norra Brunn måste under coronakrisen hållas stängt. Ägare och krogpersonal står i dag utan jobb och inkomster. Klubbar och arrangörer över hela Sverige står handfallna, stora produktionsbolag ställer in turnéer. Standupkomikerna får precis som alla andra medborgare rätta sig i ledet och göra som regeringen bestämmer och Folkhälsomyndigheten förordar. Så är det för väldigt många i vårt coronadrabbade Sverige. Det är för jävligt, men lika illa för väldigt många.

Nu ska staten fördela 500 miljoner kronor i akut krisstöd till landets kulturliv. Det ärar vårt Sverige att politikerna ser och tycker att kulturen är viktigt också under en pandemi. Att ett samhälle som stängs av och ett kulturliv som stoppas får en chans och stöd att så fort som möjligt resa sig upp igen och ge folk och publik den underhållning som de vill ha och längtat efter, oavsett om det nu är fin- eller fulkultur.

Jag hoppas därför att stödet gäller även standup–comedyn. Av solidaritet. Och för att vi alla behöver få skratta igen, när eländet väl är över.

LÄS MER: Här är vårens definitiva standup-guide

LÄS MER: Måns och Özz tar sig an världshistorien