Möjligheterna att få sin önskan om specialkost uppfylld är bättre än någonsin.
Till och med McDonald’s erbjuder vegansk burgare.
Alltfler läser innehållsförteckningen och tänker på djuren, miljön och sin egen hälsa. Man kan kalla det petighet, jag kallar det föredrar medvetenhet. Det gnälls över att det inte går att bjuda hem folk längre. Men det är närmast en ickefråga eftersom hemmabjudningarna tilllhör en förgången tid då hemmafruar fixade biffen. Vi ses hellre på krogen. På sin höjd grillar vi tillsammans. Medtag eget.
I antologin Varning för mat skriver forskare, matskribenter och journalister om människans förhållande till mat – som enligt boken avslöjar mycket om oss själva. Till exempel vilken samhällsklass vi tillhör.
Enligt Katrine Marcal blev Barack Obama tvungen att äta massor av korv och hamburgare offentligt sedan han intresserat sig för ruccola och därmed fjärmat sig från arbetarklassen. Dock ingenting om den amerikanska köttlobbyn som ofta tar chansen att hoppa på politiker som utmanar deras intressen (Sandrine Rigauds dokumentär ”Köttlobbyn” på SVT Play).
Sara Ask som är barndietist kommer med en del kloka råd som att inte tjata på barn att äta upp, och sluta noja för sockret, men mitt i detta smyger hon även in en mening om att de föräldrar som slutat med laktos för att barnen har magknip kanske är lite fel ute. Ett så litet barn ”ska inte ha problem med laktos”, skriver hon.
Landsbygdsexperten Po Tidholm pekar på hur beroende det urbana samhället är av leveranserna från landet och punkterar den romantiska berättelsen om den genuina maten: den sorts fine dining som Fäviken presenterar är bara en fantasi. Ingen på landsbygden äter sånt.
Carl Cederström, docent i företagsekonomi, ägnar sitt kapitel åt det mest aparta han kan hitta på Stockholms söder – en dyr och tråkig rawfood-lunch på Matapoteket. Dessutom uppsöker sedan de mest mystiska hyllor han kan finna på Good store, en av två (2) veganska butiker i Stockholm. Synd att han missade Skagenröran med tångkaviar och tofu och äggfri majonäs!
Sammantaget ger den här boken känslan av att all forskning är missvisade, journalisterna slarviga, medelklassen är hysterisk, matlarmen överdrivna och människan i allmänhet helt vilse i pannkakan. Det bästa är att bara spänna av och äta som vanligt.
Och när det som grädde på moset visar sig att efterorden är signerade LRF:s mediestrateg för kampanjen ”Hjärta mjölk” Anna Blomberg så förstår även en barnunge syftet med hela boken. Blomberg slår fast att det är bättre om vi bara kan äta, ”utan en massa ångest och stress över vad vi stoppar i oss”. Bara om man jobbar för Sveriges bönder är det möjligt att dra den lättsinniga slutsatsen när kött och mejeriprodukter påverkar klimatet lika mycket som alla flygplan, båtar, bilar och bussar i världen gör tillsammans.
Eftersom skribenter från GP Kultur medverkar i boken gästrecenseras den av Gunilla Brodrej, kritiker på Expressens kultursida.
