Det går fruktansvärt dåligt för svenska idéburna tidskrifter. Det har det förstås gjort länge, eftersom det svenska språkområdet är för litet för att kunna tjäna pengar på något så smalt som ett sälja ett häfte bildsatta essäer och reportage om kultur, konst eller politik. Men det har blivit värre.
LÄS MER:Bangs ledning måste ta sig samman
På bara några år har bland annat tidskrifter som liberala Neo, feministiska Bang och kulturradikala Magasinet Arena (där jag själv under en period arbetat) klappat igen. Kvarvarande lever på knapra prenumerationsintäkter och det årliga, statliga tidskriftsstödet. Ett stöd som dessutom ligger risigt till så fort en borgerlig regering får chansen. Senast det utmanades var under Reinfeldts regering 2014. En mörkblå koalition 2022 kommer troligen inte heller vara sympatiskt inställda.
Det är en tuff situation för alla som tror att en demokrati och också människorna som bor i den mår bra av ett offentligt samtal med röster och tankar som är längre än en tweet. Utan de smalare tidskrifterna minskar möjligheten till det kraftigt. Kvar finns då bara internets avgrunder, och dagstidningarnas få sidor med sina krav på bredd och med snabb fördelningstid på texterna.
LÄS MER:Finns det en framtid för kulturtidskrifterna?
Men inte bara. Medan tidningar med framförallt vänsterfokus harvar runt på smulor finns en annan medvetenhet hos resursstarka högersympatisörer för att pengar behöver skjutas till. Så kan kvalitetstidskriften Axess inte särdeles vinstdrivande verksamhet fortsätta pågå tack vare Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse. Nättidskriften Kvartal försörjer sig på medel från hemliga finansiärer, i en stiftelse upprättad av högermannen Thomas Gür. I dagarna annonserades, för att låna formuleringen av Expressen, ”ett hemligt superprojekt för den svenska mediehögern” med 50 miljoner i startplåt med samme Gür, högerskribenten Paulina Neuding och kristdemokreternas förre presschef Per Gudmundson i spetsen.
Att personer med högersympatier väljer att lägga delar av sitt kapital på att skapa ett fungerande intellektuellt samtal med högerkant är inte problemet.
LO-tidningen Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell målar, i egenskap av redaktör för ett mindre vänstermagasin, förstås fan på väggen. I en artikel nyligen drar han slutsatsen att hela den svenska debatten genom detta skulle vara ”höger” – och att det på något vis är kapitalägarnas fel.
Att personer med högersympatier väljer att lägga delar av sitt kapital på att skapa ett fungerande intellektuellt samtal med högerkant är inte problemet. Det är att så få med en annan läggning verkar se ett värde i en åsiktsmångfald. Fackförbundens centralorganisationer, Klenells arbetsgivare, har resurser – men intresset för att bidra till en fri intellektuell debatt är ljummen. LO och Kommunal valde till och med att skrota debattplattformen ”Politism” för att den inte var vinstdrivande. Istället nöjer de sig med sin interna fackpress – som sällan når de stora tankarnas nejder.
Det är inte heller så att det inte finns pengar hos välutbildade svenskar som kan tänkas uppskatta att medielandskapet hålls vid liv. 90-talsprogrammet Varan-TV kunde bara här för leden samla ihop 4,3 miljoner kronor för att kickstarta en ny säsong. Det är bara intresset som saknas.
Det är tråkigt. För dagstidningarna kan hur mycket vi än vill inte vara hela lösningen. Våra kulturredaktioner mår bäst när de fungerar som toppen på isberget, som ett skyltfönster till en sprudlande, intellektuell fauna som förtjänar att finnas också i Sverige.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:QAnon-konspirationen är ett underbetyg till vår civilisation
LÄS MER:Segerstedt var inte heller opartisk
LÄS MER:Kulturvärlden har blivit coronaförnekare
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
