Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Maria Domellöf-Wik: Varför varje dag borde vara en internationell kvinnodag

I Saudiarabien fick kvinnorna rösträtt först 2015. Att fira den internationella kvinnodagen är att uppmärksamma alla som fortsatt kämpar för kvinnors rättigheter och internationell fred.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Recension: "En kvinnas val"

Ge oss 365 internationella kvinnodagar om året!

Ge oss #Metooglasögon för alla, med olika styrkor för olika synfel – och då menar jag grad av blindhet när det kommer till kvinnors utsatthet. Till vardags som till fest, i akademier, höghuskomplex och flyktingläger – där mensskydd och sanitetsprodukter borde delas ut till mödrar och döttrar, snarare än förmätna flygblad.

Ge oss kraft att bekämpa trångsynthet och misogyni.

Ge oss ork att vara stolta, och protestera mot inskränkta rättigheter.

Ge oss världens öra, lyssna till våra rop! Även ni med hörselgångar igenproppade av reaktionärt vax.

LÄS MER: Kvinnor jobbar gratis efter 16.09

Ge oss tid och argument att åstadkomma verklig frihet, jämlikhet och systerskap världen över – för vår tid är nu.

För det är väl vad den internationella kvinnodagen ytterst handlar om?

Att se våra medsystrar. Och stötta varandra.

Att medvetet undvika att vässa våra armbågar för att använda dem mot varandra. Att istället, som #Metoo lärde oss, agera gemensamt – och globalt för att åstadkomma förändring.

Världsfred istället för världsherravälde! Strunta i missunnsam backlash och kämpa vidare genom motståndet som isbrytare av kvinnokraft.

Jag minns fortfarande känslan, i biosalongen efter att ha sett Sarah Gavrons starka historiska drama "Sufragettes". Den djupa tacksamheten över pionjärerna som gick i bräschen, i vissa fall offrade sina liv, för att vi senare generationer skulle få det vi nu tar för givet: rösträtt. Rätten att få ta plats i det offentliga samtalet, och bidra till att göra världen mer demokratisk.

När männens höll rådslag kändes det som en scen i "Sagan om ringen".

När jag i slutet av 1980-talet gick på Journalisthögskolan åkte jag och några kursare till Schweiz, för att besöka kantonen Appenzell Innerrhoden. Vi skrev vårt examensarbete om kvinnorna där, som fortfarande inte hade rösträtt. När männens höll rådslag kändes det som en scen i "Sagan om ringen". Overkligt gammaldags. Vi unga tjejer från Sverige fick på nåder titta på, när de genomförde sin uråldriga ritual, och vi hade svårt att svälja orättvisan – i ett närbeläget europeiskt land.

Först 1990 fick kvinnorna i Schweiz, som vi hade intervjuat, rösträtt – efter ett beslut i högsta domstolen.

För saudiska kvinnor skulle det komma att dröja ytterligare 25 år, till 2015, innan de äntligen – efter länder som Kuwait (2005) och Förenade Arabemiraten (2006) – fick sin rösträtt.

Saudiarabiens första kvinnliga filmregissör, Haifaa al-Mansour, vet vad det innebär att vara motarbetad – men också hur du listigt kan göra motstånd och vinna respekt.

Med finess och humor bearbetar hon sina upplevelser i "En kvinnas val"– en av de filmer Hagabion visar 8 mars för att hylla världens kämpande kvinnor.

LÄS MER: 51 kvinnor: Det hade gett mig bättre förutsättningar