Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Pontus Stenshäll är konstnärlig ledare på Göteborgs stadsteater. Bild: Anders Hofgren

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Varför ska kritikern ha en särställning?

Debatten om Göteborgs stadsteaters förlorade förtroende för GP:s kritiker Mikaela Blomqvist fortsätter. I en replik till GP:s kulturchef Björn Werner frågar sig stadsteaterns konstnärlige ledare Pontus Stenshäll varför inte kritikern skulle kunna få kritiskt granskas.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag sluter ögonen och tänker: Varför verkar det omöjligt att kritiskt granska kritik? Under 30 år har jag varit verksam som skådespelare och regissör och har fått fler recensioner än jag kan räkna. Jag har fått hyllningar och sågningar och allt däremellan. Ibland har det varit elaka personangrepp men oftast inte. Jag är van vid kritik, det är alla som håller på med teater. Inte bara teatermänniskor förresten, utan de flesta yrkeskårer är vana vid kritisk granskning. Poliser, läkare, städare, politiker – men inte kritikern, där är det annorlunda. Den får inte ifrågasättas. Då blir det på många håll mycket upprörda känslor och ropen höjs om försök till censur.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Varför denna särställning just för kritiker? Är man bara ovan vid kritik? Som vi vet är det extremt ovanligt att någon går i polemik med en recensent. Den svenska kritikerkåren håller generellt en hög nivå – så även på GP.

LÄS MER: "Du har fel Blomqvist"

Men om en teater anser att en kritiker förlorat sin trovärdighet genom att konsekvent, slentrianmässigt och okunnigt misskreditera teatern och dess konstnärliga företrädare och dessutom inte kunnat skilja på det privata och offentliga: varför får teatern inte ha och framföra den åsikten? Jag anser att den till och med bör göra det, för publikens och teaterkonstens skull. Frågan är vem som försöker tysta vem här? Hur kommer det sig att det är en allmän sanning inom teatern att man aldrig kan polemisera mot en kritiker – vilken typ av vitalt och fritt samtal är det då våra kultursidor önskar?

LÄS MER: Så lätt tystas inte en kritiker

Om Björn Werner i det här fallet har fortsatt förtroende för sin goda vän och kollega Mikaela Blomqvist så är det ju inget som hindrar GP att skicka henne på fler uppdrag. Så: vad är problemet Björn Werner? För mig är problemet att läsaren och publiken blir förlorare när kritikerns agenda tycks framstå som grundad i personlig ovilja och en okunnighet om teater som en samtida konstart. För detta bör vara en diskussion om vilken överblick, erfarenhet och professionalism som krävs för att recensera teater i en av Sveriges största tidningar.

Svar direkt från Mikaela Blomqvist

Det verkar vara viktigt för Pontus Stenshäll att jag berömmer hans föreställningar. Det kommer jag också att göra, om de är bra! Bäst vore alltså att han ägnade mer tid åt att arbeta och mindre tid åt att skriva debattartiklar om mig. Jag kan för övrigt intyga att jag är helt okunnig om Stenshäll som privatman och att jag så ämnar förbli livet ut.

Mikaela Blomqvist