Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Afshin Zali Bild: Jonas Lindstedt
Afshin Zali Bild: Jonas Lindstedt

Varför glömde Kortedala punken?

Afshin Zali letar efter spåren bland dammiga vinyler och gamla fanzine.

Det finns en grupp människor som tycker att musik har ett avvikande sätt att ge sig ifrån ljud och bör vara förbjudet. Det enda instrument som anses neutralt eller godkänt är trummor. Det var skälet som fick katten Stefan att auktionera ut sina gitarrer och bestämma sig för att skriva en låt om alfabetet, som inte har bokstaven P.

Kortedala är Sveriges Palmyra när det gäller punk. Det är inte många unga som vet om att det var centrumet för punkscenen på 70-talet i Göteborg. Göteborgs Stadsmuseums utställning om stadens musikliv nämner inget om kortedalapunkarna. Alla bevis på deras existens i stadsdelen är borta. De tomma Three towns-flaskorna som stod uppradade längst takrännorna är krossade av barnen eller källsorterade av en manisk miljöfantast. Klotter som fanns på kala gråa betongväggar har blivit borttagna av gubbar i vita skyddskläder. Fanzinen som lämnades kvar i replokaler och på fritidsgårdar slängdes illa kvickt.

För ungefär 20 år sedan kunde man få syn på några gamla punkare. Oftast hängde de med a-lagarna. Luktade ruttet ägg när de gick förbi. Dålig kroppshållning. Idag är de princip obefintliga.

Hur kommer det sig till att punken inte nämns idag bland ungdomarna i Kortedala? Band som Göteborgs Sound, Flash och Attentat som säkert haft spelningar, repat och härjat på torget.

Förklaringen är punkarnas exodus nån gång sent 80-tal. De var inte så omtyckta bland stofilerna. De som säkert lyssnade på Roland Cedermark och sånt man numera hittar i dödsbon och second handbutiker.

Samma stofiler som klagade på a-lagarna som alltid hängde utanför bolaget och tog flera kölappar, som de sedan sålde vidare till folk som inte orkade köa.

Om det finns initiativtagande från Kortedala-punkare som ändå finns kvar: skola den nya generationen.

När punkarna övergav Kortedala blev det som en tyst överenskommelse bland ungdomarna att punken blivit passé. Affischer om spelningar regnade bort och musikprylar stals från de gamla replokalerna. Med tiden ersattes punkarna av Tracks och tidningen OKEJ. Sen kom NRJ och Absolute Music. Ju mer exponering av pop, desto mer föll popen i glömska.

Men det fanns några som vågade ta sig an subkulturen. Tonåringar vars mycket äldre syskon hade tryckt in en petroffjacka längst in i garderoben. Det fanns historiska fynd, tryggt bevarade hos vissa upplysta hushåll. Vinylskivor som samlade damm. Men även de var få.

Om det finns initiativtagande från Kortedala-punkare som ändå finns kvar: skola den nya generationen. Man vill ju inte att stofilernas gnäll ska påverka musiken. Lite grann som gruppen gjorde med katten Stefan. Han kunde ha gjort många hits istället för sjunga om alfabetet och att juice, mjölk och vatten är nyttigt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.