Röhsska museet har nyligen fått ny chef. I veckan slutade Konstmuseets chef och kulturförvaltningen intervjuar för fullt sökande till jobbet. Naturhistoriska går ut med annons om ny museichef i mitten av månaden. Däremot har det varit tyst om det för göteborgare kanske viktigaste museet, Stadsmuseet, som inte har haft en permanent chef på två år.
Men nu är det klart. Tjänsten kommer inte att annonseras ut, utan museets tillförordnade chef Carina Sjöholm får jobbet och kommer dessutom att bli chef över Sjöfartsmuseet.
Att behålla Carina Sjöholm är ett bra beslut. Medan Röhsska och Konstmuseet behöver chefer där erfarenhet utifrån är både en merit och en förutsättning för att göra ett bra jobb är det i detta fall viktigare med kunskap om och känsla för staden.
Sjöholm har också, trots knappa resurser och utan att kunna långtidsplanera eftersom hon inte vetat hur länge hon skulle vara kvar, lyckats göra framgångsrika utställningar som satt spår hos göteborgarna: Minns Musikstaden Göteborg om de senaste 60 årens musikaliska avtryck i stadens samtidshistoria eller Värdefullt som blev nominerad till en av årets tre bästa utställningar. Göteborgs födelse är ett fint sätt att låta göteborgarna resa 400 år tillbaka i tiden och Freddie Wadlings kabinett som öppnade i fredags med museet fullt av musik och poesi är en vacker hyllning till en stor röst och av många saknad profil i staden.
Stadsmuseet är ett hus fullt av berättelser och har lyckats så förbli under Sjöholms tillfälliga ledning. Nu borde det bara bli bättre.
Att kulturförvaltningen också vill organisera om verksamheten har varit känt och det har ryktats i korridorerna om en sammanslagning med Sjöfartsmuseet. Så blir det också, fast i en underlig konstruktion som träder i kraft 1 september. Sjöfartsmuseets chef Björn Varenius, hårt kritiserad i våras för sitt sätt att hantera hakkorsskulpturen som skulle placeras utanför museet, blir av med både budget- och personalansvar, men ska fortfarande kallas museichef. Hans nya uppdrag blir att sköta utställningar och den planerade ombyggnaden.
Carina Sjöholm blir chef för Stadsmuseet, men samtidigt chef för en i hierarkin överordnad och nyinrättad "Avdelning kulturhistoria" där både Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet ryms och tar i den rollen hand om personal- och budgetansvar för båda museerna. I princip blir hon chef över både sig själv och Varenius.
Varför denna klumpiga konstruktion? Vill man inte ta ifrån Varenius hans titel? Avskaffas den så fort denne slutar? Och kommer Stadsmuseets chef då att även på pappret bli chef för Sjöfartsmuseet eller blir kanske bägge museerna av med sina chefer medan "Avdelning kulturhistoria" tar över chefskapet?
Framtiden får utvisa vart organisationen tar vägen, men som göteborgare blir man lite orolig över alla nya lager av administrativa strukturer som byggs upp och växer organiskt.
För ett och ett halvt år sedan inrättades i kulturförvaltningen en kulturstrategisk avdelning. I dag jobbar där tio personer som vi för två år sedan inte visste behövdes ...
