”Knarken.”
Så står det på fasaden till Arne Jacobsens sommarhus (1937) vid Sjællands odde och ingen vet varför, säger guiden, om det kanske är för att han var arbetsnarkoman – (kn)arkitekt – eller för att han var allmänt knarrig – han lär ha gått runt med en bössa över axeln för att skrämma bort nyfikna.
Sommarstugan ägs sedan 2011 av Realdania. Realdania som är en medlemsförening med en förmögenhet på 22 miljarder danska kronor där den årliga avkastningen på en halv miljard uteslutande går till stadsbyggnadsprojekt. Att Danmark hör till världsnationerna inom dagens arkitektur kan delvis tillskrivas fonden som sedan den grundades 2000, efter att ha bytt sina bolåneobligationer mot aktier i Danske bank, har donerat 20 miljarder danska kronor till nybyggen och renoveringar.
Generositeten gör fonden till världens största i sitt slag. Men långtifrån den enda. Bara i Danmark finns ytterligare giganter, bland andra Nordea-fonden – som just nu finansierar ombyggnaden av huvudbibliotekets barnavdelning, våningen under det jag brukar ha som arbetsplats – och A. P. Møller-fonden, som är mest känd för att ha bekostat operan på Holmen (2005) och nu även betalar för den spektakulära parken intill – skogen är nog ett bättre ord.
LÄS MER:Björn Siesjö svarar Mark Isitts förslag om att göra stadskärnan bättre
Sådana privatinvesteringar saknas i Sverige. Det närmaste exemplet jag kommer på är de offentliga skulpturerna i Borås, finansierade av fastighetsutvecklare som Paul Frankenius och underklädestillverkarna Bengt och Berit Swegmark, frikostiga satsningar men obetydliga jämfört med de danska. Och i Göteborg tycks intresset särskilt svalt – trots att det räcker att skumma GP för att inse att kommunen själv är oförmögen att klara kostnaderna.
Om det är någon gång lite filantropi hade varit på sin plats är det nu. Som Feskekôrka – den privata företagare som åtar sig att finansiera och utveckla fiskhandeln i denna ikonbyggnad skulle förstås vinna vartenda göteborgshjärta. Eller Göteborg Wind Orchestra i Kronhuset som nu ser ut att behöva lägga ner – efter 115 år! – finns det verkligen ingen privat aktör som kan se värdet av denna verksamhet? Eller de tio förslagen jag listade i förra krönikan (2020-08-26): återskapa Kungstorgets basarlänga, gör om Kungsgatan till gågata hela vägen bort till Järntorget, anlägg en fontän på Kungsportsplatsen… Eller den gäckande gång- och cykelbron över älven, fullkomligt omöjlig att få till, verkar det – samtidigt som man förra året i Köpenhamn invigde Lille Langebro, en 175 meter lång förbindelse över inre hamnen, ganska exakt den längd som en Göteborgsmotsvarighet skulle behöva ha. Finansiär? Realdania såklart.
Arne Jacobsens sommarställe hyrs ut. Där bor idag en lyckligt lottad privatfamilj. Hyran bekostar husets underhåll, förklarar guiden, och enda kravet är att familjen öppnar hemmet för regelbundna visningar. Och att de inte bygger om förstås. Men det är ingen risk. Realdanias och de andra fondernas storinvesteringar i god arkitektur har kraftigt ökat danskarnas kvalitetsmedvetenhet. I mina svenska ögon framstår de alla som knarkitekter.
Läs mer av Mark Isitt:
LÄS MER:Brunnsparken behövde rustas upp, inte förintas
LÄS MER:10 tips för att göra Göteborgs stadskärna bättre
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
