Var ska Postnord förvara mina brev?

Från och med den tredje maj delas brev bara ut varannan dag i Göteborg. Mikaela Blomqvist minns Franz Kafkas misstänksamhet mot postväsendet och hyllar det trotsiga brevbärandet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I Ingeborg Bachmanns roman ”Malina” berättas om brevbäraren Otto Kranewitzer som slutar dela ut brev. Han har gripits av tvivel, insett postens problem, det oerhörda i de meddelanden han varje dag för fram till Klagenfurts invånare. Kranewitzer bor ensam i en trerumslägenhet och säljer sina möbler för att få plats med breven han inte delar ut. Under veckor och månader samlar han posten i staplar upp till taket.

Jag undrar var Postnord ska förvara mina brev, när jag och alla andra i Göteborg från och med tredje maj får post varannan dag. Gissningsvis blir de liggande på ett kontor, på en terminal och i de gula lådor som numera töms så sällan. En mer tilltalande tanke är att ledningen tvingas ta hem dem, ha dem i en bokhylla, under soffan eller i sina badkar. Jag vill att Postnord ska erkänna breven som viktiga, att hela företaget ska förnimma tyngden av sitt arbete.

ANNONS

Har breven blivit överflödiga? I romanen ”Underkastelse” skriver Michel Houellebecq att den samtida människans två huvudsakliga korrespondenter är Försäkringskassan och Skatteverket. Som bekant meddelar de sig numera digitalt, detsamma gäller för räkningar. Men de verkliga breven, de som skrivs i ensamhet från en människa till en annan, förblir oersättliga.

Orden följer med formen. Vetskapen om att det skrivna måste passera genom ett helt maskineri och en mängd händer, att en institution med en nästan 400-årig historia oförtröttligt arbetar för att mina meningar ska nå fram, borgar för allvar och öppenhet. Vad händer om allt förlångsammas?

En ung Franz Kafka skriver till en vän: ”Så länge man skriver till varandra är det som om man vore förbunden med rep, men om man slutar skriva går repet av.” Några år senare förlovar han sig med den i Berlin bosatta kontoristen Felice Bauer. Paret träffas en handfull gånger, men växlar under fem års tid en stor mängd brev. Periodvis skriver Kafka två per dag, och klagar i dem på att Felice skriver för sällan. Brev må vara ett sakteligt medium, man väntar dem likväl med otålighet.

LÄS MER:Postnord delar ut varannan dag – 500 GP-läsare drabbas

På Postnords hemsida läser jag att brevskrivandet de tjugo senaste åren har minskat, att endast två av tre hushåll får post en vanlig dag. Därefter följer denna vackra mening: ”Trots det åker brevbäraren samma runda varje dag, oavsett om det finns post att dela ut eller inte.” Jag tänker återigen på ”Malina”, vars av brev överbelamrade berättare med särskild hjärtlighet vill tacka brevbärarna för den icke-utdelade eller borttappade eller förväxlade posten.

ANNONS

Romanen gavs ut 1971. I den döms Kranewitz, som förlorat lusten att dela ut posten till flera års fängelse för förskingring och ämbetsmissbruk. Det var en enskild människas vansinne för femtio år sedan. Hans godtycke liknar vår infrastruktur i dag.

”Vi tycker inte det är hållbart.” skriver Postnord. Meningen följer på den fina, vagt heroiskt klingande utsagan ovan. Det är det trotsiga brevbärandet som inte anses hållbart, att dela ut post varje dag, oaktat om breven är få. När ett statligt ägt företag uttrycker sig så subjektivt – de tycker – är det svårt att argumentera emot.

Det är hemskt att inte kunna hysa tilltro till något så grundläggande som postväsendet. Kafkas förhållande till det präglas naturligtvis av fiendskap. Ständigt undrar han om Felice har låtit bli att skriva, eller om breven inte har kommit fram. En dag sänder han ett längre brev i fem olika kuvert, för att se vilka som når fästmön. ”Jag gör det med tanke på att vi är så förföljda av posten”, skriver han.

För förföljelse kan ingen anklaga Postnord, men kanske för likgiltighet, historielöshet och en bristande aktning för den egna verksamheten. Skönt var att tänka sig brevbärarnas regelbundna väg genom staden.

ANNONS

Läs mer av Mikaela Blomqvist:

LÄS MER:Recension: ”Samlade skrifter: band II” av Birgitta Trotzig

LÄS MER:Recension: ”Orkansäsong” av Fernanda Melchor

LÄS MER:Recension: ”Fallet” av Albert Camus

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS