Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marcus Berggren letar efter Socialdemokraternas identitet. Bild: Anders Wiklund/TT
Marcus Berggren letar efter Socialdemokraternas identitet. Bild: Anders Wiklund/TT

Marcus Berggren: Var lite schysta mot sossarna

Dömda till att leva sina liv som vandrande korsningar av shaolinmunkar och Tage Erlander. Komikern och krönikören Marcus Berggren funderar på avslöjandet om städerskan hos Magdalena Andersson och vad som händer när socialdemokrater inte lever upp till gamla ideal.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Magdalena Andersson hann knappt säga ”kollektivavtal” på sitt nya jobb, innan det framkom att hon hade städhjälp – utan kollektivavtal. You had one job som socialdemokratisk minister, kan man känna, eller två kanske: ha inte städhjälp men om du nu måste ha det: se till att den är så vit och välbetald att man tror att det är Jockiboi som knackar på.

Jag förstår att tv-serier som ”Vita huset” och ”Veep” inte har särskilt mycket verkligheten att göra, men visst önskar man att svensk politik kunde sno några element från det fiktionaliserade USA? Att det åtminstone inför att en person blev statsminister flögs in tre sådana datorkunniga övermänniskor som vände upp och ner på ens privatliv och tryckte in allt komprometterande i dokumentförstöraren.

Det är väl det första man kollar upp: har jag droger eller städhjälp hemma? Och kan jag i så fall säga upp städhjälpen och ge dem drogerna som en tidig ”julgåva”?

LÄS MER: Du är inte incel – du är en ful kille

När sossar har städhjälp utan kollektivavtal tänker jag på bandet Van Halen som alltid hade en skål med M&Ms på sin rider, men ”absolut inga bruna”, som ett stickprov på hur noggrant spelstället läste instruktionerna. Kunde de inte ens lösa M&M-skålen var risken stor att de klantade sig med viktigare saker som pyroteknik. Vad mer har inte Magdalena Andersson koll på egentligen; när sådana basala symbolfrågor inte kan efterlevas i det egna hemmet? Man vill ju inte att ens PT ska ha träben till följd av amputering till följd av galopperande portvinstå – så att säga.

Vad mer har inte Magdalena Andersson koll på egentligen; när sådana basala symbolfrågor inte kan efterlevas i det egna hemmet?

Det är såklart orättvist att de rödgröna politikerna med sin idealistiska bild av samhället förväntas att faktiskt leva upp till den själva. Dömda till att leva sina liv som vandrande korsningar av shaolinmunkar och Tage Erlander. Som miljöpartist vågar man väl bara spola i toan när man har gäster.

Antalet moderater som har haft städhjälp utan kollektivavtal är enkelt att kolla upp, för det är bara att kolla hur många moderater det finns. Skoja; man kan givetvis bara räkna hur många moderater som har haft städhjälp för att få fram den siffran.

Moderaternas vision är lätt att efterleva i praktiken: sköt dig själv, skit i andra, ring polisen. Det kan ju en självcentrerad utter klara av.

SD-politiker har det ännu mer förspänt och har historiskt sett kunnat göra vad som helst – förutom att lyssna på Yasin – utan att skada partiets förtroende. Men det beror ju på att deras väljare har ”eyes on the prize”, och inte tänker hänga upp sig på detaljer på vägen. För när det bara är svenskar här då kommer ju allting bli perfekt. Jag lider med dem i förtid för den dagen då deras vision är genomförd, och alla bor där deras farfar föddes, och de tvingas inse att etniska svenskar är precis lika jobbiga plus att man förstår vad de säger.

Som slutplädering föreslår jag att vi uppdaterar vår bild av vad vad vi kan förvänta oss av socialdemokratins utövare. På den politiska skalan har de dragits mot mitten som getingar till saft, och står nu axel mot axel med Moderaterna, och undrar hur främlingsfientliga de ska våga vara för att få tillbaka sina väljare utan att Göran Greider blir sur. Palme dog för 36 år sedan och deras identitet begravdes med honom. Och har varit lika svår att hitta som mördaren. Så gör något fint: var lite schyst mot en sosse. Det kan inte vara lätt att gå från att vara folkets ensambarn till att få sju störiga syskonpartier som snor väljarnas uppmärksamhet. Klart man börjar undra vem man är då.

När nästa sosse trampar i klaveret kommer iallafall jag bara tänka: ”ja, vad ska man förvänta sig? Getingar dör i saft”.

LÄS MER: Drömmen blev mitt jobb – därför slutar jag

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.