Den 1 december är det premiär för "Valkyrian" – den andra delen av fyra av Richard Wagners gigantiska "Nibelungens ring" med en speltid på runt 15 timmar.
Det är också den del som innehåller en av Wagners, och den klassiska musikens, mest berömda melodier: den så kallade "Valkyrieritten".
Ibland framförs den helt instrumentalt och är runt tre minuter lång. I operauppsättningen inleder den akt tre och pågår mellan 8-9 minuter i sin helhet med alla sånginsatser.
LÄS MER:Rhenguldet tornar fram som luftslott
I dag är "Valkyrieritten" känd inte minst på grund av den berömda scenen i Francis Ford Coppolas film "Apocalypse now" från 1979. Men ritten har faktiskt varit en hit ända sedan den skrevs.
Wagner började skriva musiken och librettot till "Nibelungens ring" omkring 1848 med tanken att hela operan, alla delar, skulle ha premiär samtidigt.
Riktigt så blev det inte. Allt som allt skulle det ta flera decennier från start till målgång. Men Wagner måste ha nämnt att de första delarna var färdiga ("Rhenguldet" ska ha varit klart så tidigt som 1854), för 1869 bestämde hans mecenat, kung Ludwig II av Bayern, att "Rehnguldet" skulle sättas upp i München.
LÄS MER:Göteborgsoperans Wagnersatsning är obehaglig
Wagner protesterade, och försökte till och med sabotera uppsättningen, men utan resultat. Ludwig II ägde rättigheterna. Och året efter sattes även "Valkyrian" upp i München.
Inom ett år efter premiären började det rulla in förfrågningar att få framföra "Valkyrieritten" separat, vilket Wagner helt och hållet förbjöd. Och förbudet höll i sig ända tills hela cykeln hade fått sin riktiga premiär, vilket skedde fyra kvällar mellan den 13-17 augusti under den första Bayreuth-festivalen 1876.
På filmduken hade "Valkyrieritten" hörts åtminstone en gång tidigare när Francis Ford Coppola valde musiken till denna fruktansvärda scen i "Apocalypse now" när amerikanska soldater släpper bomber och skjuter över en by i Vietnam.
I dag är "Valkyrieritten" känd inte minst på grund av den berömda scenen i Francis Ford Coppolas film "Apocalypse now" från 1979.
En intressant detalj är att "Valkyrieritten" inte bara ackompanjerar scenen, utan att soldaterna i filmen också lyssnar på musiken i helikopterradion under attacken.
Tidigare hade den förekommit i den stort påkostade filmen – på senare år kallad den mest kontroversiella film som någonsin gjorts i USA, D W Griffiths "The birth of a nation" från 1915.
"The birth of a nation" handlar å ena sidan om amerikanska inbördeskriget, mordet på Abraham Lincoln och tiden efter slaveriets avskaffande. Å andra sidan handlar den om en svart man, porträtterad som ett dumt och sexuellt aggressivt odjur som försöker tvinga sig på en vit kvinna.
LÄS MER:"Varför är genialitet så provocerande?"
I filmen leder det till att Ku Klux Klan därför grundas och att de likt ridande hjältar, till musiken av "Valkyrieritten", kommer för att rädda byn från den svarta befolkningen.
Tittar man på scenerna bredvid varandra är det som att Coppola, genom att välja just "Valkyrieritten" till anfallsscenen i "Apocalypse now", gör ett politiskt ställningstagande mot Vietnamkriget. Att Coppola gör en parallell mellan de svarta i "The birt of a nation" med vietnameserna i "Apocalypse now", och därmed också mellan KKK och de amerikanska soldaterna. Men i "Apocalypse now" ligger tittarens sympati hos de attackerade vietnameserna.
Men en fråga återstår – varför just "Valkyrieritten" har fått den här rollen.
LÄS MER:Rapp och rolig Francis Ford Coppola om filmteknik
Den inleder som sagt akt tre och avbryts då och då av Brynhildes krigsvrål "Hojotoho"
Den inleder som sagt akt tre och avbryts då och då av Brynhildes krigsvrål "Hojotoho" från andra akten, samt av valkyriorna som talar med varandra och samlar ihop döda kroppar.
Valkyriorna var enligt nordisk mytologi Odens (som i "Nibelungens ring" heter Wotan) budbärare och de som transporterar de döda från slagfältet till Valhall.
LÄS MER:Ny "Apocalypse now" får svensk biopremiär
Vad musiken representerar har absolut med krig att göra, men inte på samma sätt som scenerna den har förekommit i på vita duken.
Den enkla horn- och trumpetmelodin, bestående av uppbrutna ackord likt en fanfar, till stråkets lite kusliga swishande upp och ner och träblåsets drillande, skildrar snarare valkyriornas gudomlighet, samtidigt som det skänker en viss hjälteglans till de som stupat och som det är valkyriornas uppgift att föra med sig.
"Valkyrieritten" är ikonisk, lätt att minnas och att nynna med i. Och sådana verk lever sitt eget liv.
Tråkigt blir det först om en specifik tolkning stelnar, blir den enda möjliga, och att det på det viset låses fast vad en melodi skulle kunna säga och stå för.
