Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Johannes Björk.
Johannes Björk.

"Vadan detta akademiska begär?"

Litteratur är per definition frihet från arbete och maximal rörelse för tanken, och skrivande arbetare bör inte nöja sig med mindre, skriver Johannes Björk i en slutreplik till litteraturprofessor Magnus Nilsson.

Magnus Nilsson har helt rätt i att det är "ganska ovanligt" för arbetarlitteraturen att skildra arbetslivet. Frågan blir då varför Nilsson, när han kan införliva sin forskning i ett politiskt sammanhang, väljer att endast uppehålla sig vid arbetslivets sällsynta moment, i stället för att visa på drömmar bortom arbetet? Vadan detta akademiska begär att stänga igen varje glapp mellan litterärt uttryck och sociologisk tillhörighet?

En förklaring till detta ligger säkerligen i att Nilsson är marxist, vilket han aldrig försitter en chans att påpeka. Marxismen har ju av tradition hävdat att det är i produktionen som arbetarklassen kan nå det klassmedvetande. Men utsikterna för ett sådant projekt är i dag kringskurna. Automatiseringen har inte bara lett till en avtagande identifikation med det egna arbetet, utan tenderar också att göra arbetarna överflödiga: "nytt maskineri kastar ut gamla arbetare på gatan", skrev ju Marx.

Och det är på gatan de återfinns i såväl den gamla som den nya litteraturen: persongalleriet hos, säg, Jami Faltin, Hassan Loo Sattarvandi och Andrzej Tichý är arvtagare till Harry Martinsons kringflackande världsnomad och Lars Ahlins luffande Tåbb med manifestet. Skulle man fråga några av dessa vinddrivna existenser om vilka "nya föreställningar om världen" de bär i sina bröst, så står "åter till arbetetsplatsen" knappast högst på listan. Litteratur är per definition frihet från arbete och maximal rörelse för tanken, och skrivande arbetare bör inte nöja sig med mindre.

Tidigare i debatten:

LÄS MER: "Riktigt så inskränkt är jag inte"

LÄS MER: Arbetarlitteraturen blir politisk mellan kritik och utopi

LÄS MER: "Björk tycks respektera mig som stalinistisk litteraturkommissarie"

LÄS MER: Arbetarlitteraturen är inget politiskt redskap

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.