Jo, då Mats Holm, jag tar gärna upp debattråden. Fast frågan är vad vi ska debattera?
I ditt inlägg påstår du två saker:
1) att den svenska kulturjournalistiken lider av en "klaustrofobisk konsensuskultur"
2) att Åsa Linderborgs kritik av Maciej Zaremba i Aftonbladet den 21 februari var ett infamt personangrepp
Du tar dessutom tystnaden efter Linderborgs artikel, som intäkt för det förra. Vilket gör att din argumentation går vilse i pannkakan. För när Åsa Linderborg dissekerar Maciej Zarembas ärende i allmänhet och artikelserien om kränkthet i synnerhet, så gör hon väl precis det du efterlyser; det vill säga bryter med konsensuskulturen?
Just Linderborg är alltså inget bra exempel på kulturjournalistikens konsensuskultur, varken i detta fall eller generellt, snarare tvärtom. Få kulturskribenter idag har en så egen röst, tydlig hållning och ett sånt självklart mod att gå emot strömmen när det behövs.
Är det då tystnaden efter hennes artikel som är problemet? Att ingen tog upp den kastade handsken och fortsatte diskutera Zarembas artikelserie, nu med Linderborgs perspektiv tillagt?
Nej, för dig Mats Holm är problemet uppenbarligen ett annat. I förstone ser det ut att vara Linderborgs sätt att argumentera, att hon inte bara bemöter undertexten i Zarembas artiklar utan också ger sig till att försöka urskilja hans journalistiska drivkrafter. Men läser man ditt inlägg noggrant visar det sig i själva verket handla om ideologi - och att du tycker att det Linderborg representerar borde få varje kulturskribent med aktning att resa ragg.
Och nu är din argumentation inte längre vilse i pannkakan. Nu biter den sig istället i svansen eftersom du upprepar precis det du just kritiserat henne för att göra: du försöker tolka hennes journalistiska drivkrafter och avvisar henne därefter på ideologiska grunder. Hon tolkar Zaremba som att han i skenet av enstaka övergrepp vill attackera hela jämlikhetsidén. Du tolkar Linderborg som att hon i jämlikhetsidéns namn är motståndare till all journalistik om samhälleliga övergrepp.
Där hittar jag till slut ett frö till en synnerligen intressant debatt. Vad representerar undantaget och det enskilda fallet? Och hur skriva om sådana?
Kanske var det egentligen det du ville att vi skulle diskutera?