Sedan mitt år på skrivarlinje har jag varit helt besatt av att samla citat i en stor bank. Kanske är det för att jag i mitt eget skrivande ständigt försöker förstå vad en bra mening är. Hittills har jag tänkt att varje mening har sitt eget svar, men genom att närmare analysera två av de samtida författare som förekommer mest frekvent i citatbanken – Rachel Cusk och Karl Ove Knausgård – har jag börjat ana en gemensam nämnare: tankekomprimeringen.
Min lösa hypotes är alltså att många meningar blir bra just för att de på några få ord lyckas rymma en hel tankevärld. Hör bara på en av Knausgårds kiasmer: ”Där det förr var människor som vandrade genom världen är det nu världen som vandrar genom människorna.” Här har en otrolig mängd tankearbete blivit till en liten aforistisk blomma som flyter runt mitt i texten. När läsaren sedan riktar sitt ljus mot meningen vecklas tanken ut som en näckros.
När man läser en sådan tanketät mening, som kapslar in så mycket erfarenhet och insikt, får man känslan av att det har krävts ett helt liv för att kunna skriva den. Till exempel svindlar en hel uppväxt förbi när Cusk låter en karaktär säga: ”Om inga allvarliga fel eller synder har begåtts kan vi anse oss klara med jobbet som föräldrar om det lilla barnet åter blir synligt i den fullvuxna människan”.
I ”Om konsten att läsa och skriva” menar litteraturkritikern Olof Lagercrantz att en text behöver syresättas av olika perspektiv och tider för att läsaren ska kunna trivas i den. Ofta erbjuder de tanketäta meningarna just den utzoomning som ger resten av texten luft och näring. Efter Cusks mening om föräldraskap ser jag med nya ögon på alla romanens karaktärer – jag letar efter det lilla barnet i dem. Skickliga författare som Cusk och Knausgård får på så sätt texten att läsa sig själv. De skapar luftfickor för reflektion om verket inuti verket. Men medan Cusks jag främst analyserar andra karaktärer är Knausgårds jag inriktat på sig självt.
När läsaren sedan riktar sitt ljus mot meningen vecklas tanken ut som en näckros.
Citat blir till citat genom sin flyttbarhet, brukar jag tänka. Ett av de tanketäta meningarnas mest framträdande kännetecken är just att de inte bara sätter texten i ett nytt ljus, utan även blommar ut och blir en blick på verkligheten utanför texten. ”Om vi såg en bra film virvlade den upp någonting inom oss och satte saker i rörelse, för så är det ju, världen är sig alltid lik, det är vårt sätt att betrakta den som förändras”, förklarar Knausgård.
De bästa tanketäta meningarna bryter fram som en insikt – hjärnans formlösa tankar får språk och kan lyftas ut i det sägbara. Några veckor efter att jag hade läst Cusks mening om att det lilla barnet ska återkomma i den vuxna satt jag vid Årstaviken och pratade med en skrivande vän. Jag delade med mig av citatet och hon beskrev en aning bekymrat att hennes barndoms livlighet fortfarande var försvunnen. Då slog det mig: hos författare visar sig det lilla barnet i skrivandet. Livligheten finns visst, sa jag till vännen. Den finns i dina texter.
Som avslutning hade jag velat komprimera alla tankar om vad som gör en mening bra till en enda bra mening. Men det kan jag inte. Däremot kan jag låta Cusks citat om en period i det förflutna sammanfatta känslan jag får av att läsa en av de där meningarna som min citatbank är så full av, de där meningarna som är så tanketäta att det hisnar: ”Jag kan besöka den och vistas i den i flera timmar.”
Rita Kristola är verksam som kulturskribent och översättare. Hon är utbildad vid Biskops Arnö Författarskola.
LÄS MER:Sophie Elkan var mer än Selma Lagerlöfs flickvän
LÄS MER:Gymnasieklassiker: Rita Kristola om ”Kris”
LÄS MER:Nu visar Knausgård upp sin dolda sida – glädjen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
