Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

I en rondell utanför Borås har någon byggt en stor penis av snö som står mot en lyktstolpe.  Bild: Jonas Lindstedt
I en rondell utanför Borås har någon byggt en stor penis av snö som står mot en lyktstolpe. Bild: Jonas Lindstedt

Caroline Hainer: Vårt behov av snöpenisar

Jättepenisen av snö i Boråsrondellen är rörande. Det menar Caroline Hainer.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Jättepenis i snö står vid riksväg 40

I en rondell i närheten av Borås står just nu en enorm snöpenis. Det var bara en tidsfråga innan den skulle dyka upp någonstans och nu blev det där. Det finns nämligen en vedertagen korrelation mellan snöfall och penisar. Så fort snön lagt sig uppstår de: på bilrutor, skolgårdar, tak eller varhelst snön bildat en kanvas. I januari 2016 gjordes en stiliserad version i snön över isen på Vallgraven. Den ansågs så provocerande att kommunen lät röja den varpå penisen fick en inskickad runa här i GP och Facebookgruppen ”Återställ snökuken” skapades, nu med närmare 4000 medlemmar.

Allt detta säger oss någonting om penisen som symbol. Trivia: det finns 28 000-årigt kukklotter i en grotta i Tyskland. Man har alltså klottrat penisar sedan stenåldern. Visst är det rörande? Så stort är vårt behov av en fallos, för det är ju en sådan det är frågan om.

Jag tycker inte att det är långsökt att tänka att det idag finns ett ökat behov att hitta tillbaka till en inre mansbild.

Freud, som definierade den moderna fallossymbolen, menade att kvinnans könsroll är helt naturlig medan mannens måste erövras gång på gång. Detta från traumat då den unge sonen inser att hans far har en större penis än han själv medan hans mor inte har någon alls. Efter det måste mannen omge sig med fallossymboler för att inte exponeras som penislös, alltså omanlig och därmed oduglig. Jung tog det steget längre: i fallossymbolen bor urmanligheten, den är evig och i det närmaste gudomlig.

Det är därför intressant att observera hur snökonstnärerna nära Borås gjort sin snöpenis både gudomlig (stolt, reslig och helt rak) och mänsklig (tydliga ådror och ett definierat ollon). För fallos är gudomlig medan penis är mänsklig. Manligheten både odödlig och sårbar.

Betyder detta att snökonstnärerna är freudianer? Tolkare av den maskulina arketypen enligt Jung? Kanske det, vem vet. Men jag tycker inte att det är långsökt att tänka att det idag finns ett ökat behov att hitta tillbaka till en inre mansbild. I synnerhet inte efter det stora MeToo-upproret 2017. Det är heller inte konstigt att vilja manifestera urmanligheten på samma sätt som man gjort sedan stenåldern. Kanske reser man en snöpenis för att man alltid rest snöpenis. Kanske för att det är provocerande roligt – det är därför den uppmärksammas i tidningen och på detta sätt, med en analys. Eller så reser man den för att man behöver den.

Caroline Hainer är skribent på GP Kultur och författare till boken ”Män visar kuken för mig”.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.