Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Modell över konstverket Rainbow snake som kommer att pryda Haga station när Västlänken står klar. Bild: Huang Yong Ping

Västlänkens kosmiska skräck

Konsten på Haga station liknar Lovecrafts berättelser, tycker GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Ett 318 meter långt pytonormskelett vars kurviga kropp slingrar sig genom jordlagren och genom hela Haga station, över och under jord, i parken, vid ingångarna, genom hallarna och plattformarna.”

Konstnären Huang Yong Pings orm Rainbow snake som kommer att pryda Haga station när Västlänken står klar lovar inget lugn hos stressade resenärer på väg genom stadens framtida tunnlar. Den är direkt skräckinjagande. En reptil som kravlat sig genom eoner av berglager och stoft och nu tränger genom ytan. Tanken är enligt idébeskrivningen att rikta vår uppmärksamhet mot de lager på lager som ligger under jorden. Mot svunna tider, långt bortom vår fattningsförmåga, då urdjur härskade över planeten. Men det finns inget vilsamt i det abnorma och onämnbara. Där finns bara en kosmisk, Lovecraftiansk fasa.

Kanske finns det något där ändå, djupt under blåleran, som bara väntar på att vakna.

För om det var något skräckmästaren H.P Lovecraft och hans vindlande Cthulhu-universum var bra på var det just att bygga upp och fånga den vindlande känslan av att det finns något större än oss. Något vi med våra enkla människosinnen inte har ramar att förstå. Ett återkommande tema är hur hans protagonister kommer ansikte mot ansikte med mardrömslika varelser som legat och slumrat på havets botten i miljoner år och nu håller på att vakna. Ibland dödas de av monstren. Men lika ofta grips de av en fruktansvärd insikt som de inte kan hantera. Att människan är en obetydlig detalj i ett enormt och ofattbart kosmos. Michel Houellebecq beskriver i sin essä Mot världen, mot livet Lovecrafts universum såhär (min översättning): "Kanske finns det något gömt som går att skymta bakom verklighetens slöja. Men detta något är något fruktansvärt".

Insikten om detta driver nästan alltid Lovecrafts karaktärer till galenskap.

Lovecraft vore inte så populär om inte skräcken för det okända var en så djupt mänsklig känsla. Det räcker egentligen att ta en skogspromenad på natten för att slungas tillbaka till detta grundtillstånd. Men att hans författarskap fortfarande lever kvar och växer och förgrenar sig beror, tror jag, mycket på den allt mer obegripliga moderniteten där människan med teknikens kraft kan åstadkomma saker på en skala som en enskild person inte kan greppa.

Informationstekniken gör att nya åsikter organiskt kan fortplanta sig över världen och vända politiken på ända i ett nafs. Rysningen som gick genom många när Donald Trump en gång vann valet var ett typiskt exempel på den kosmiska skräckens verkliga motsvarighet.

Känslorna Huang Yong Pings orm suggererar har samma klangbotten som den växande göteborgska skräcken för Västlänken

Också i Göteborg har den en motsvarighet. Känslorna Huang Yong Pings orm suggererar har nämligen samma klangbotten som den växande göteborgska skräcken för Västlänken. Rädslan för ett byggprojekt som ett existentiellt och allomfattande hot mot det göteborgarna känner till och älskar. Stark nog att rita om den politiska kartan i staden.

Vem vet. Kanske är skräcken befogad. Kanske finns det något där ändå, djupt under blåleran, som bara väntar på att vakna.