Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Katharina Grosses installation som ska placeras i Olsroken verkar ha trillat rakt ur sidorna i en science fiction-roman, medan Danh Vôs verk Tongue and Groove ska broderar samman olika tidsliga och rumsliga dimensioner på Centralen.

SARA ARVIDSSON: Västlänken: Konst måste få lov att kosta

Utsmyckningen av Västlänken kommer att kosta 32 miljoner, en promille av den totala byggkostnaden. Miljonsiffrorna sticker förmodligen i somligas ögon, men självklart ska konsten få rikligt med utrymme i det offentliga rummet, och det måste få lov att kosta. Ett samhälle i avsaknad av ett djuplodande kulturliv – där konsten är en betydelsefull del – blir inte bara outhärdligt tråkigt utan vittnar också om en demokrati i kris.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Samtidskonsten har visat sig äga en alldeles speciell förmåga att riva upp känslor, väcka vrede, men framförallt kan den få oss att ifrågasätta vedertagna strukturer och se frågor utifrån olika perspektiv, och just därför är den så oumbärligt viktig.  

På tisdagen presenterade Statens Konstråd vinnarna av idéförslagen för infrastrukturområdet i Olskroken och för station Centralen. Tvåhundratjugosju konstnärer anmälde sig till tävlingen Kronotopia och Lotta Mossum, curator på Statens konstråd, skriver i ett pressmeddelande att det ofantliga intresset visar på hur ovanligt det är att konstnärer får inflytande i så stora stadsutvecklingsprojekt. 

För det är inte bara en regelrätt utsmyckning det är frågan om i detta fall: Statens konstråd och Trafikverket låter konstnärerna träda in redan i planeringsskedet och utforma hela miljöer. Det rör sig alltså inte om några disparata skulpturer eller målningar som punktvis sprids ut i de underjordiska rummen och som man kan betrakta när man har lite tid över, utan snarare om ett påträngande helhetskoncept som har inverkan på miljöerna i stort. Det är i alla fall så jag föreställer mig att de planerade verken av vinnarna Katharina Grosse och Danh Vō kommer te sig, om allt faller väl ut. 

Katharina Grosse är känd för sina måleriinstallationer, som inte håller sig till de fyrkantiga dukarna utan flyter ut i sinnliga kaskader på objekt, väggar och golv. Hennes verk bLINK bygger på en utopisk och fiktiv idé om en spotlight i rymden som sänder ut rosa ljus till jorden. En meteoritliknande skulptur ska landa på en ny bro vid Olskroken, och dess strålning kommer i sin tur påverka Göteborgs skyline. Verket ter sig smått udda och som det har trillat rakt ur sidorna i en science fiction-roman. 

Installationen Tongue and Groove som kommer omforma Centralens station, av den Danmarksbaserade konstnären Danh Vō, låter på papperet som ett intrikat verk där olika tidsliga och rumsliga dimensioner broderas samman. Hans plan är att utföra personliga tolkningar av ålderdomliga kinesiska träfogar som ska sprängas in i exempelvis golv, armaturer och möbler i stationen. Hur detta kommer se ut när allt är färdigt, är omöjligt att förutspå, men idén gör mig exalterad. 

Gemensamt för Grosses och Vōs idéförslag är att de skär upp glipor i de fysiska platserna, genom att föra in element från andra världsdelar, tidsperioder och solsystem.  
Nu påbörjas den andra internationella tävlingen för utsmyckningen av stationerna i Haga och vid Korsvägen. Hoppas att denna omgång uppmuntrar till lika många ansökningar och okonventionella vinnarförslag.