Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stina Nylén är inte imponerad av Mr. Orange. Bild: Pressbild

Välkomponerat men pretentiöst

New York, 1943. En springpojke levererar apelsiner och får lektioner i livsfilosofi. Stina Nylén läser och blir utmattad.

BARNBOK

Truus Mattis

Mr. Orange

Lindskog förlag

9-12 år

Den här boken skulle man kunna värdera på två sätt. Antingen som en ytterst välskriven, insiktsfull roman om ett barns gryende förståelse för livets inneboende svärta respektive möjligheter. Eller också som en riktigt seg och tråkig skildring med konstnärliga pretentioner.

Apelsinklyftor och fantasi

Truus Mattis Mr Orange berättar om tolvårige Linus som växer upp i New York under andra världskriget. Hans föräldrar har en speceriaffär, och när äldste brodern 1943 tar värvning och skeppas till Italien får Linus ta över uppgiften som springpojke. Det leder till bekantskap med en äldre konstnär som regelbundet får leveranser med apelsiner. Linus får ofta smaka både såväl apelsinklyftor som känslosamma utläggningar om grundfärger samt fantasins och kreativitetens makt och värde i kampen mot det onda. Mr Orange, som ska vara modellerad efter den nederländske målaren Mondrian, har flytt Europa och väcker hos Linus den ena lillgamla uppenbarelsen efter den andra. Parallellt pågår inom Linus en dialog med den (nyfödde) superhjälten Stålmannen, som i serieform slåss mot nazismen. Men det är inte så enkelt att rädda världen, börjar tolvåringen förstå.

Den åldrande, vise mannen

Den myllrande New York-tillvaron är fint skildrad, likaså porträtten av Linus föräldrar och deras olika sätt att känslomässigt tackla att deras son blivit soldat. Berättelsen kan ses som en välkomponerad kommentar om personlig mognad, krig samt motsättningen mellan att hata strid och våld och inse att motståndet kan kräva detta.

Men bland annat teckningen av Mr Orange/Mondrian ligger och trycker i klichéträsket. Hur många gånger har jag inte läst om den åldrade, vise mannen vars kraftansträngningar att delge unga sin livsfilosofi mattar ut honom? Jag blir också utmattad.

För vem vill ha tråkigt medan man lär sig om livets och världens avarter? Den här boken trampar stadigt på i sina finstämda fotspår, under det jag vänder blad allt otåligare och vagt tycker synd om de barn som av välvilliga vuxna kommer att utsättas för den.

LÄS MER: Ungdomsbok Lyckad förening av klimatpolitik, tonårsångest och trolldom

LÄS MER: Fantasyäventyr Bismak av hederskultur i sagotappning

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.