Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Komikern Anton Magnusson, mer känd under sitt artistnamn "Mr Cool", väckte i fjol stor debatt med sin låt "Knulla barn", en låt som också komikern Simon Gärdenfors deltar i. Bild: Lars Brundin / Sydsvenskan / TT

Utan moral finns ingen provokation

GP:s kulturchef Björn Werner kommenterar Folkets hus beslut att porta komikern Simon Gärdenfors från Draken efter hans medverkan i låten "Knulla barn": "Det mest effektiva sättet att få tyst på en provokatör är att sluta bli provocerad".

Då var Mr Cools låt ”Knulla barn” på tapeten igen, denna gång för att Folkets hus valt att förbjuda komikern Simon Gärdenfors som deltar i låten från att uppträda på Draken. Det har i sin tur lett till att hela Ståuppklubbens femårsjubileum (där han skulle delta) valt att ställa in och också fått andra komiker att se sig om efter nya lokaler.

LÄS MER: Ståuppklubben ställer in 5-årsfesten på Draken

Precis som när debatten kring låten rasade förra året har det fått många på kultur- och ledarsidor att dra en lans mot censur och för konstens frihet, som DN ledares Mattias Svensson (10/6). Det är något som i tider av både tätnande politisk konservatism och svartvitt identitetspolitiktänk måste sägas. Men inte bara. Artigt i sammanhanget är också att tacka Folkets hus VD Lina Lindquist, en person som till synes utan glimten i ögat pratar om att de utifrån listor på komiker ska avgöra om deras värdegrund platsar på scen. Utan henne, och andra lika ofattbart lättupprörda nymoralister som Mia Skäringer och Cissi Wallin, skulle humorn inte alls vara lika rolig.

LÄS MER: Står Draken bakom de filmer som visats hos dem?

Det finns nämligen bara en sak som gör den ökända låten ”Knulla barn” av Mr Cool rolig och det är det totala gränsöverskridandets komiska effekt. Det är det som gör att raprader som ”Men nu för tiden tycker folk att man är pedofil, så fort polisen hittar ett bevis i ens mobil” blir roliga. För att det är så helt och hållet fel.

Skrattet stammar ur det förbjudna.

Så fungerar humorn ofta. Rasism, sexism och pedofili är vardagsmat för den luttrade standup-besökaren, i komikers försök att chocka fram skrattsalvor ur den osäkerhet som uppstår i tanken ”sådär får man ju inte säga”. Alla som någon gång skrattat åt en fräckis förstår principen.

LÄS MER: Magnus Betnér skriver öppet brev till Draken – och får svar: "Simon är fortsatt inte välkommen"

Men för att det gränslösa ska vara kul måste det finnas någon som med näbbar och klor försvarar den moraliska självklarheten. Som fortsätter att befästa de gränser också vi som skrattar åt grova skämt i grunden försvarar. Skrattet stammar ju ur det förbjudna. I ett tillstånd av total omoral, där allt vore tillåtet, skulle den gränsöverskridande humorn inte alls ha samma laddning. För den som tvivlar, titta bara på svenskens närmast sakrala relation till alkohol efter ett liv i alkoholmonopolets skugga, att jämföra med det europeiska (för att inte tala om det danska) slentriandrickandets axelryckande approach. En kall flaska vin är aldrig mer fascinerande än i en svensk kyl en sen lördagskväll, långt efter att Systembolaget stängt.

LÄS MER: Simon Gärdenfors är inte orolig för moralpanik

Till skillnad från deplatformade skribenter och universitetslärare som känner att taket sänks av aktivistiskt besjälade studenter är nymoralisternas humorpanik också mest ett sätt att göra komiker mer kända. De få som mot all förmodan missat Mr Cool och Simon Gärdenfors sen förra årets drev har efter denna medievända fått ett nytt tillfälle att göra sig bekant med dem. Det ger de båda fler fans, inte färre.

Om Folket hus verkligen ville få tyst på den grova humorn skulle de förstås tillåta den. Det mest effektiva sättet att få tyst på en provokatör är, det säger sig självt, nämligen att sluta bli provocerad. Men hur kul vore egentligen det?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.