Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

America Vera-Zavala: USA har valt "Magnus pappa" till president

Rasismen finns precis bredvid oss på det vardagliga enkla planet och vi måste börja mota den redan där, skriver America Vera Zavala och tar Jason "Timbuktu" Diakité och Zlatan Ibrahimovic som exempel.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Jason "Timbuktu" Diakités debutbok En Droppe Midnatt berättar han om en gång när Magnus pappa – tandläkaren – bjuder hem honom till deras hus. Magnus är en av hans plågoandar och har varit i flera år. De är fortfarande små, går på mellanstadiet men Jason upplever rasismen dagligen. 

Niggerbajs är det vanligaste tilltalsnamnet, sedan finns det en oändlig räcka varianter på vad de kallar hans hudfärg. På skolgården, på rasterna, på lektionerna, på vägen hem. De rasistiska förolämpningar och bråken avlöser varandra. Inga vuxna ingriper, varken föräldrar eller lärare. 

Så blir han då efter ett besök på folktandvården hembjuden av Magnus pappa för att leka med Magnus. Han som aldrig blir bjuden hem till någon. Inte på kalas, inte för att leka. Tandläkaren ber honom ta med sig ”den där nya skivan”, det är en hiphop-skiva som han är ensam om att ha. 

När han anländer föreslår pappan att han ska lämna albumet därnere och de kan gå upp på Magnus rum för att leka. När familjen sen ska äta ber pappan honom lämna huset och informerar honom om att han kopierat skivan på ett kassettband till sin son.

”Det är en örfil” skriver Timbuktu i boken. 

Det finns en liknande händelse i Zlatans biografi av David Lagercrantz. Zlatan tränar med MFF och han är en bråkstake bland de till synes väluppfostrade ungarna. De andra barnen har helt andra ekonomiska hemförhållande, de är inte juggar, och de är inte lika passionerade på plan. Många, för att inte säga alla, verkar tycka att Zlatanpojken är besvärlig.

Men en pappa tar det där längre. Han startar en namninsamling för att slänga ut Zlatan ur laget.

Rasismen är på frammarsch, både i vardagen och i politiken. Donald Trump är den ultimata symbolen för det. Vi tittar runt omkring oss, försöker hitta svar på en fråga som verkar till synes helt omöjlig att besvara. Varför, hur kunde det hända? Överallt samma apokalyptiska ton. 

Men vi får inga bra svar för vi ställer fel frågor. Sanningen är långt mindre dramatisk men kanske också mer smärtsam och mer oroväckande.  USA har valt Magnus pappa till president, USA har valt pappan som startade en namninsamling för att slänga ut den bråkiga ungen ur laget. 

Det är inget nytt vi ser, rasismen har existerat länge, i olika skepnader och vi måste ta den på allvar. Vi måste börja se att den som finns precis bredvid oss, nära oss, på det vardagliga enkla planet och börja mota den redan där. Annars växer den och blir ett monster som snart styr fler länder än vi någonsin kunnat ana.