Ikväll bänkar jag mig i Kungliga Dramatens lejonkula, deras ungscen där det sedan en vecka tillbaka bjuds på hästteater med den för en horselover som undertecknad så lockande titeln Upp i sadeln.
Ann Petrén och Lotta Tejle heter pjäsens beridare, och de utlovar "en livsbejakande kärleksförklaring till Pegasus, Lilla Gubben, Butterfly Flip och alla de andra".
Naturligtvis kan jag inte motstå något sådant. Jag kommer att sitta där, och jag kommer att göra det så klistrad i teaterstolen som jag varje helig tisdagskväll försöker sitta i sadeln.
