Tv-journalisten Balàzs Nagy Navarro fick sparken från den statliga MTV, nu ptotesterar han utanför sin gamla arbetsplats.
Tv-journalisten Balàzs Nagy Navarro fick sparken från den statliga MTV, nu ptotesterar han utanför sin gamla arbetsplats.

Ungerskt mörker utan plats för kritik

ANNONS
|

Hungerstrejken varade i 22 dagar. Den var ett desperat försök att väcka omvärldens intresse för vad som håller på att hända med den ungerska pressfriheten. Balázs Nagy Navarro, utrikesredaktör på den statliga ungerska televisionen MTV, krävde att de ansvariga cheferna på tv-bolaget skulle sparkas för att de klippt bort en regeringskritisk röst i ett inslag. För Nagy Navarro blev händelsen avgörande: det gick inte att tiga längre. Idag har det gått över 400 dagar sedan protesterna startade. Hungerstrejken är avslutad, däremot fortsätter aktionen. Själv har Nagy Navarro, som är vice ordförande i det ungerska journalistförbundet, fått sparken.

Bilderna är konträra. Där journalister, fristående organisationer, EU ser stora problem viftar ledande företrädare för den ungerska regeringen bort allt som ”missförstånd”. Omvärlden har inte förstått vad det innebär att gå från kommunism till marknadsekonomi. Vilka problem det inneburit. Omvärlden förstår inte vad långvarig frånvaro av ett civilsamhälle får för konsekvenser. Omvärlden förstår inte vad som händer när en regering snabbt försöker etablera en verklig demokrati. Varför reformerna är nödvändiga.

ANNONS

Ungefär så.

Utanför den statliga televisionen står ett par husvagnar uppställda. En bajamaja, en matta, några campingstolar, plakat, den ungerska flaggan sida vid sida med EU-flaggan. En bit bort några storväxta vakter som röker. Inne i husvagnen sitter fyra personer. Snart ska de släcka för natten. Balazs Nagy Navarro är en av dem som ska sova här inatt. ”Alla journalister som protesterat, alla som haft avvikande uppfattningar har fått sparken. Givetvis råder det en omfattande självcensur här i landet”, säger Balasz Nagy Navarro.

Tidigare på dagen har jag suttit tillsammans med Zoltan Kovács, minister i Fideszregeringen med ansvar för mediekommunikation. Kovács åker runt i världen och försöker övertyga skeptiska EU-parlamentariker och andra om att deras oro för utvecklingen i Ungern är obefogad. I höstas var han på Bokmässan och debatterade med bland andra EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP). Det gick i ärlighetens namn inget vidare. Kovács och Wikström var inte överens om någonting.

I grunden finns en mycket enkel fråga – pågår det en enda jättestor konspiration mot Ungern? Om inte – varför är omvärlden så oroad? Varför skrev USA:s just avgångna utrikesminister Hillary Clinton till den ungerske premiärministern Viktor Orban och uttryckte oro för tillståndet? Varför sa EU-kommissionären Neelie Kroes så sent som i november att ”Jag fortsätter att hysa stark oro för situationen i Ungern. Denna oro bygger på fakta, inte myter”. Varför tappar Ungern så många placeringar på det pressfrihetsindex Reportrar utan gränser ställer samman varje år?

ANNONS

Den ytterst vältalige Zoltan Kovács, disputerad historiker, borde vid det här laget ha ställt sig dessa frågor inte bara en gång. Han suckar och tittar ut genom fönstret, bort mot floden Donau som klyver Budapest. På väggen har han löpsedlar inramade. Han tar ner en av dem från väggen. Där finns ett enda budskap översatt till en mängd språk: ”Pressfriheten är avskaffad i Ungern”. Han skrattar. Frågar retoriskt: ”kan du ge ett enda exempel på att de ungerska medierna inte är fria?”

Det är naturligtvis enkelt. Några saker är odiskutabla. Kort efter det senaste valet (2010) infördes en ny mediemyndighet (NMHH) med stor makt. Chefen för mediemyndigheten utses av landets premiärminister, och det slumpade sig så att den som utsågs, Annamária Szalai, var en tidigare politiker i det styrande partiet Fidesz. Medierådet är extremt mäktigt och kan både utdela böter och tillsätta public service-chefer. Dessutom förfogar rådet över sändningsfrekvenser och licenser för radio och tv. Och det kan låta både tekniskt och komplicerat men handlar i grunden om att tillförsäkra sig makten över medierna. På något annat sätt går det inte att tolka förändringarna. Den som har makten över medierna förfogar i hög utsträckning också över det offentliga samtalet. Något Annamária Szalai var mycket tydlig med när hon utsågs. ”I den planerade regleringen blir åsikts-, yttrande- och pressfriheten inte längre ett självändamål utan tjänar samhällets integration.” Det är givetvis ett häpnadsväckande uttalande som underkänner själva fundamentet för fria, oberoende medier. Istället: pressen som verktyg för makten, nationsbyggandet.

ANNONS

En radiostation som hamnat mitt i diskussionen är Klubrádió. Något så ovanligt som en kommersiell radiostation som nischat sig på kvalificerad nyhetsbevakning, djupgående debattprogram och som har den svårtämjda, lite gåtfulla zebran som symbol. Klubrádió har dessutom artikulerat omfattande kritik mot den sittande regeringen. Vips försvann sändningstillståndet och gick till en konkurrent, Klubrádió överklagade och befinner sig i en långdragen rättslig process. Grundaren András Arató sitter i ett imponerande tjänsterum och frågar lakoniskt om vi är intresserade av att lägga ett bud på byggnaden. Kanalen går på knäna ekonomiskt och har överlevt enbart tack vare privata donationer. Det nuvarande sändningstillståndet går ut om någon vecka, han är osäker på om de kommer att kunna sända efter det.

- Klubrádió är den enda kritiska radiorösten i Ungern. Jag gillar inte termen oppositionell, demokratisk är ett bättre ord. De gamla stalinisterna som dikterade pressens villkor för några decennier sedan skulle vara stolta när de såg utvecklingen, säger András Arató.

Jag frågar honom om det verkligen är så illa, budskapet är inte entydigt från andra vi talar med. Han svarar snabbt: ”Det är värre än så. Titta på nyhetsbevakningen i vår public service-tv. Under jul hade vi ett nyhetsprogram där man sa att ´ungrare avstår inte julklappar för att de saknar pengar, de låter bli att handla för att Fidesz har sagt att det är bättre att ge kärlek´.

ANNONS

Problemet är att den press som är satt att granska förändringarna blir alltmer bakbunden. Den strejkande Balázs Nagy Navarro gör en parallell till kalla kriget, till kärnvapenhotet. ”Du vet att vapnen finns, därför måste du lära dig att hela tiden ta hänsyn till dem”. Jag talar med en fortfarande aktiv journalist inom den statliga televisionen som inte vill gå ut med sitt namn som bekräftar bilden: självcensuren är påtaglig. Alla vet vad som hänt med de kolleger som protesterat. Flera hundra journalister har blivit av med sina jobb de senaste två åren inom public service-bolagen.

Så vad säger då Zoltan Kovács? Hur försvarar han förändringarna?

Det är inte helt lätt att finna en linje. Grunden i hans argumentation handlar om att ett så omfattande paradigmskifte som Fidesz genomför innebär konflikter. I själva verket vill hans parti etablera en demokratisk tradition som knappt funnits tidigare. Ändra en mentalitet. Införa en jobbpolitik som innebär att en del drabbas hårt, till exempel romer. Samtidigt är det nödvändigt att ta sig an den utbredda arbetslösheten där hela generationer på vissa platser "har vant sig vid att leva på socialförsäkringssystemet". Det handlar om att driva tillbaka delar av befolkningen till arbete. "Det finns nästan hela byar i nordöstra Ungern som måste återupptäcka normalt, mänskligt beteende i stället för att leva på socialbidrag. De här fenomenen är okända för västvärlden. Det handlar om kommunikation och politik att berätta det för omvärlden. Självklart är det ingen som lyssnar, det är för komplicerat".

ANNONS

Att folk är rädda då? Zoltan Kovács säger att det är ett smart politiskt argument som är snudd på omöjligt att försvara sig mot. "Du kan aldrig bevisa sådana anklagelser, men de är lätta att kasta ut i det offentliga. Det är som att fråga om jag fortfarande slår min fru. Det handlar om politisk kommunikation. Om du måste bevisa att du är demokratisk hamnar du direkt i en försvarsställning och det är aldrig bra. Men självklart, om du är mitt i en stor strukturförändring så gör du en massa misstag, det är ofrånkomligt".

Vilka är de största? Zoltan Kovács skakar på huvudet, säger snabbt att det vid närmare eftertanke inte finns "några största misstag". Han är slipad som få. Naturligtvis ser han de problem som finns, men vet hur han ska förflytta fokus. Som när det gäller anti-semitismen. Där pekar Kovács snabbt ut Frankrike där "judar blir nerslagna, man skriker åt dem, det är fysiskt våld nästan dagligen. Jag tycker inte om att jämföra men vi blir utpekade i områden där stora delar av Europa har massor att ta tag i".

Har Zoltan Kovács rätt? Nej. Det som sker i Ungern just nu är väsentligt allvarligare än enstaka händelser i Frankrike eller Tyskland. Ungern håller på att genomföra ett systemskifte. Regerande Fidesz har de parlamentariska verktygen i sin hand, med den tvåtredjedels-majoritet partiet fick vid valet 2010 är det fritt fram för konstitutionella förändringar som kan återställas först när något annat parti uppnår samma majoritet. På område efter område förändrar Fidesz politiken och strukturen. Mediepolitiken, integrationspolitiken, den ekonomiska politiken och så vidare. Nästa år är det val igen. Då kan det ultranationalistiska Jobbik få ännu större formellt inflytande i det ungerska parlamentet. Vad det kan få för betydelse för landets minoritetsgrupper, för landets relation till grannländerna kan vi bara spekulera om.

ANNONS

En sak är ställd bortom allt rimligt tvivel: något dramatiskt håller på att ske.

Den ungerska pressfriheten. Hotad enligt vissa journalister, inte alls hotad enligt ledande ungerska politiker.

SKRIBENTEN

Gabriel Byström är kulturchef. Skrev senast om tillsättningen av ny kulturchef i Västra Götalandsregionen.

FOTOGRAFEN

Magnus Sundberg är fotograf på Göteborgs-Posten. Reser ofta till Ungern, bevakade också rättegången mot Johan Persson och Martin Schibbye på plats i Etiopien.

GP-TV

Se ett inslag med den strejkande Balázs Nagy Navarro som berättar om varför han är starkt kritisk mot det som håller på att ske med den ungerska pressfriheten.

ANNONS