En kväll vid Chapmans torg möttes jag av en bekant syn. Utanför praktiska gymnasiet låg en full pojke, med armar och ben i en slapp knut.
Från hans kropp kom spritens säkra arom. Han hade gräs på läppen och slumrade tyst. När jag gav gossen en orolig puff vaknade han till, och bad genast om ursäkt. Sedan gav sig han i väg, med ögon fyllda av promille och sommar.
Denna historia kommer med flera lärdomar. Unga är uthålliga. Unga är artiga även i ett bedrövligt skick. Men också: ungdomar är usla på att festa.
Under mitt liv har jag varit dålig på mycket, men sämst på att gå ut. Värst var det i tidiga tjugoårsåldern. Jag inköpte skjortor i secondhandbutiker, och klädde mig som en brasiliansk sockerbonde. Mitt ansikte antog en röd, fruktig färg var gång jag gick på klubb. Den satt sedan kvar tills kvällen var över.
Jag drack alltid fort, och kände en ful lycka sprida sig i kroppen. Under en period beställde jag endast vodka i glas. Under samma period ställde jag mig en gång på ett köksgolv och pissade, rakt ut i luften, i en stark båge. I samma kök stod en av mina närmaste vänners pappa.
Jag vaknade ofta med kioskmat i sängen dagen efter. Jag kunde ligga, mellan vakenhet och sömn, och känna med fingrarna över något mjukt. Jag kunde trycka och gnugga, undra vad det var, rulla saken mellan tumme och pekfinger. Det var alltid ett stycke fläskkebab.
Under samma period ställde jag mig en gång på ett köksgolv och pissade, rakt ut i luften, i en stark båge. I samma kök stod en av mina närmaste vänners pappa.
Fortfarande är jag dålig på att gå ut. Jag blir sorgsen och överlycklig på samma gång. Jag övertas av känslor som är stora och tomma.
I augusti kommer Trädgårn att ordna klubb för fyrtioåringar och uppåt. Något som sker ibland i staden, men det finns tyvärr få uteställen för äldre. För det är naturligtvis uppenbart: det är i denna ålder du ska festa.
När du når medelåldern har du gjort dina fel. Du tittar på världen och den skrämmer dig inte. Du har blivit anställd och sparkad. Du har fått för dig att du gillar mullbär eller techno, och sedan slutat med detta. En gång åt du en varm, nykokt potatis som fastnade i halsen. I ett par ögonblick trodde du att den skulle klyva din strupe, du fick åka in till intensiven, men du överlevde. Du har varit med om mycket. Du har burit dina secondhandskjortor och förstått att det inte går.
Du har förstått att du ser ganska vanlig ut, vilket är fasansfullt för en ung person att tänka på.
I yngre år söker du ofta känslan av att göra rätt när du är på klubb. Du vill hitta ett sätt att segra över alla människor därinne. Som äldre är du trygg i en sak: du kommer alltid förlora. Givetvis är det också då du ska dansa.
Min tes är också möjlig att vända ut och in. Det är som ung du borde besöka vandringsleder. Det är då du borde hyra in dig i små pensionat med buckliga sängar. Det är då du borde bestiga fjäll under en tyst himmel. Det är då du borde cykla Skåneleden och låtsas att den är vacker. Din kropp är starkare, naturen är fortfarande ny. Sedan, när barnen är gamla och huslånen är lägre – då kan du börja gå ut och dansa.
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” med Mia Parnevik
LÄS MER:Otukt och svinerier i ”Valet forever”
LÄS MER:Recension: Niklas Strömstedt, Villa Belparc, torsdag
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
